Idag vill jag prata om en typ av en ganska så intressant psykologisk dynamik som spelar ut sig mellan två eller flera personer, som bygger på konceptet av dissociation från delar av sig själv.
Dissociation innebär att vi separerat oss själv från någonting eller vad som helst inombords som upplevts som för mycket av ett hot att se som sig själv. Till exempel: Säg att en liten pojke går och hämtar en godis ur en godis-skåpet fast han ”inte får”, och hans mamma kommer in i rummet och skambelägger honom som "dålig" och "fel" för att han tagit en godis ur godis-skåpet.
Pojken upplever tillräckligt mycket skam för att bestämma sig för att dissociera sig från det inombords som upplevts som "dålig" eller "fel". Han skapar en separation från det inombords som upplevt ohanterlig skam, ofta tillräckligt mycket för att till och med pressa ner det så långt för att inte längre hålla en medveten medvetenhet om det inombords. Det blir istället en del av hans undermedvetna plan. Lite som att lägga en filt över någonting, det som vi lagt en filt över finns fortfarande där, men vi kan inte längre se det med ett medvetet öga.
När en person dissocierar från olika saker och ting inombords, så formar vi en identitet som inkluderar och exkluderar olika delar av sig själv, beroende på vad som varit hanterbart och lett till kärlek av sin omgivning, och beroende på vad som inte lett till kärlek och därmed varit ohanterligt att uppleva inombords.
Till exempel: Pojken som tog en kaka ur kakburken, skulle ironiskt nog börja uppleva sin identitet, som någon som alltid gör rätt, och aldrig fel. Inte för att pojken ”aldrig gör fel eller alltid gör rätt”, utan för att idéen av att göra fel, har varit så smärtsam och ohanterlig på grund av den skam han upplevt i barndomen, att han måste dissociera eller kontrollera sig själv ur idéen att vara någon som gör fel.
Det vi kan se från den här processen av dissociation, är att ens synliga identitet, alltså det som vi medvetet ser hos oss själva, skapar en polarisering inom en person. Dvs, det har varit någonting som har varit så smärtsamt och otryggt att uppleva, att vi klamrar oss fast vid den andra änden av den polariteten i ens identitet eller vardagliga upplevelse av sig själv. Såsom till exempel: Att göra fel vs att göra rätt.
Här är ett par andra exempel:
Det var så smärtsamt att visa sig mjuk för ens omgivning, så vi behöver skapa hela ens identitet kring att vara hård och en som klarar allt utan att spricka.
Det har varit så otryggt att vara beroende emotionellt av andra, så vi behöver skapa hela ens identitet kring att vara självständig och klarar sig själv.
Det har varit så ohanterligt att vara receptiv och ta emot ens omgivning, att vi behöver skapa hela ens identitet kring att ta upp plats och leda konversationen. Osv.
Så den här dynamiken som vi ska prata om idag, är när den här dissocierade polariseringen, spelar ut sig mellan två eller flera personer. Alltså, vi ser det som vi pressat undan och dissocierat från inom den andra parten, och dem ser det som dem pressat undan eller dissocierat från inom oss, men på utsidan ser det ut som att vi representerar två helt olika ändar av ett spektrum.
Det är bara för att inom den ena personen visar den ena änden av spektrumet utåt, och pressat undan den andra änden av spektrumet. Och den andra personen visar den andra änden av spektrumet utåt, och pressat undan den första änden av spektrumet. Såsom till exempel: Den ena personens identitet handlar om att vara god och göra rätt, eftersom idéen att göra fel varit så smärtsam, den andra personens identitet handlar om att vara en badass och rebell, eftersom det varit så smärtsamt att vara sårbar och oskyldigt öppen inför sin omgivning.
Helt enkelt, det är en spegling som pågår.
När dessa två personer dessutom upplever varandra som det som vi pressat undan inombords, så leder det i sin tur ofta, speciellt när det varit någonting vi verkligen inte vet hur vi ska skapa lättnad kring, till att vi polariserar ännu mer in i vårt eget hörn, på grund av rädslan av det andra hörnet av spektrumet.
Låt oss titta på ett par fler exempel för att förstå den här dynamiken.
Ett jätte simpelt exempel är en person som utåt är superpositiv & optimistisk, och en annan person som är supernegativ & pessimistisk. Vad har dessa med varandra att göra och varför hamnar dem ofta med varandra? Personen som är superpositiv och optimistisk, är livrädd för idéen att se saker för hur de är eller upplevs nu, eller saker som upplevs som ett problem, risk eller en utmaning. Den här personen hade inte den hjälp och stöd i barndomen som dem behövde, att se att när ett upplevt problem uppstår, så har vi en väg ur det eller gentemot en lösning. Den här personen upplevde att när hen eller hens tidiga omgivning upplevde en negativ känsla eller upplevt problem, så kände dem sig fast i det tillståndet utan en väg ut. Hur läskigt är det, att uppleva någonting negativt men samtidigt tro och uppleva att vi är totalt fast i det tillståndet? Det är hjälplöshet och maktlöshet. Så den här personen utvecklande en extrem optimism eller till synes superpositiv syn på livet, för att undvika släppa in allt som närmar sig en upplevelse av ett upplevt problem, risk eller utmaning, som vi bokstavligen känner total maktlöshet inför att göra någonting åt om vi skulle se det.
Den andra personen upplever en superstor rädsla för personer som är för optimistiska & positiva. Personer som är optimistiska och positiva, riskerar att och gör så att dem blundar för problem, risker eller utmaningar. Den här personen har upplevt extrem otrygghet i sin barndom kring att få sina känslor av till exempel rädsla eller smärta sedda, eftersom ens omgivning blundat för eller inte känt sig kapabla att hantera dess rädsla eller smärta. Så för den här personen, så är optimistiska personer en absolut risk, eftersom optimistiska personer riskerar ignorera den personens känslor, vilket för den personen är en väldigt otrygg miljö att vara i, såsom i barndomen.
Så när dem här två personerna tittar på varandra, så kommer dem att se sina egna undan-pressade aspekter, såsom att vara positiv eller att vara negativ, samt de känslor och trauma som kopplas till den dissociation som skett i samband med den motsatta aspekten. Och dem kommer att se den risk som det andra hörnet inneburit för dem.
Så den som är positiv och optimistisk blir ofta ännu mer positiv och optimistisk när dem ser hur den andras pessimism triggar samma maktlöshet, och den som är pessimistisk och negativt blir ännu mer negativ och pessimistisk, när de upplever risken att köras över, och behöver tryggheten att bli sedd och hjälpt i sina negativa känslor. Intressant va?
Och vi kan ta ett antal olika exempel och applicera på samma dynamik. En person är rädd för att saker går för snabbt och vill att saker ska gå sakta i deras relation, den andra vill att saker ska gå snabbt och är rädd för vad att sakta ner och känna mer innebär för dem. Och när dem ser och upplever varandras saktahet och snabbhet, så blir dem rädda för vad den andra änden innebär och triggar, och går ofta ännu mer tillbaka i sitt hörn av sakta eller snabb.
Om vi inte blir medvetna om ekvationen såklart. Tillräckligt medveten för att bryta det mönstret.
När vi upptäcker det här mönstret i en relation till en annan, och vi har en intention att läka den splittring som det egentligen är inombords, så behöver vi ta reda på antingen vad det är som varit en extrem risk med att se sig själv som den änden av spektrumet. Såsom: Det var extremt läskigt att se problem eller utmaningar eftersom det var ohanterligt att se dem samtidigt som jag kände mig hopplöst fast i dem, utan en lösning eller väg ur. Så jag behövde utveckla en extrem positivism och lösnings-inriktande för att undvika känslan av att vara absolut fast i någonting sorgligt eller ohanterligt.
Eller så tittar vi på den andra sidan av det myntet och frågar oss själva, vad var det som jag behövde precis i den stunden när jag dissocierade mig från någonting, som jag inte hade och därmed dissocierade mig från det? Såsom: Jag behövde hjälp med att se att när någonting var jobbigt så fanns det en väg ur. Problem eller utmaningar har alltid en lösning. Jag behöver människors som var närvarande med mig tillräckligt för att hjälpa mig gentemot upplösning av konflikter eller upplevda problem, för att känna genuin optimism och hopp, snarare än hopplöshet och maktlöshet.
Att läka den här interna polariseringen eller splittringen, är bokstavligen att läka en intern konflikt, och lära sig skapa inre frid i den konflikten.
Gaslighting - Att försöka ändra, förneka, bortförklara, ogiltligförklara eller vrida på en annan persons upplevelse, känsla, perspektiv eller sanning.
Den gemensamma mänskliga nämnaren från en barndom där ens omgivning inte kunnat möta ens behov såsom vi behövde, är maktlöshet.Maktlöshet är en känsla som visar att vi lärt oss en verklighet där vi inte har haft direkt åtkomst till det som vi behöver, såsom kärlek eller kontakt, samtidigt som vi varit beroende av samma personer som inte kunnat möta dem behoven.
Ur känslan och tillståndet maktlöshet, som ju är en universal konsekvens av en barndom som kopplas till icke-mötta behov, så föds ju en hel del intressanta strategier för att försöka skapa makt och kontroll, tillbaka till det som vi behöver, såsom kärlek och kontakt.
En del av dessa strategier är ju mer ”nasty” och svår-hanterade än andra… Låt oss prata om det som kallas för ”gaslighting”!
Låt oss prata om gaslighting från två olika perspektiv, först det som vi ser utifrån eller hur det greppbart spelar ut sig, och sedan: vad som egentligen pågår inombords inom en person som gaslightar och gaslightas, och vad som är den egentliga sårbara anledningen till varför vi använder det som en överlevnadsstrategi.
Gaslighting är helt enkelt en form av influens och manipulation i att försöka ändra, förneka, bortförklara, ogiltligförklara eller vrida på en annan persons upplevelse, känsla, perspektiv eller sanning. Lite som att göra en person i konflikt med sin egen upplevelse, uppfattning eller känsla. Till exempel: En person försöker få en annan person att tvivla på sina egna minnen genom att förneka att någonting hände, en person utelämnar information för att få en annan person att känna sig förvirrad kring att lita på sin egen upplevelse, en person försöker influera en annan person att de inte sett vad de egentligen såg eller hört vad de egentligen hört för att få en annan person att tvivla på sina egna sinnen, en person ger felaktig hågkomst av en gemensam händelse för att få någon annan att ställa sig emot sin egen uppfattning, en person försöker influera en annan person att göra sin egna känslor till fel och utan en riktig orsak, genom att förlöjliga deras känslor.
Gaslighting betyder helt enkelt att en part har en intern investering, gentemot att förvränga, förvrida, ändra eller eliminera en annan persons upplevelse, eftersom det finns någonting inom den andra personens upplevelse, som undermedvetet hotar ens egna emotionella överlevnad eller stabilitet. När en persons externa verklighet upplevs som ett hot eller som någonting som är för mycket att hantera, såsom en annan persons upplevelse, minne, uppfattning, känsla eller perspektiv, så försöker vi kontrollera den externa faktorn, eftersom de känslor som den externa faktorn triggar, känns ohanterliga, såsom maktlöshet, uppgivenhet eller sorg. Lite som att ens överlevnadsstrategi gentemot den externa verklighet som känns ohanterlig, är att skapa en ”fantasi” eller falsk idé om sin externa verklighet, för att hantera de riktiga känslor som kopplas till det som egentligen är, känns eller upplevs av den andra parten, och vad den andra partens känslor, upplevelse eller uppfattning reflekterar tillbaka till dem.
Så, hur skulle det kunna se ut när en part gaslightar den andra parten från sin egen sanning eller känslor eller upplevelse?
En person kommer hem från jobbet och ser ett sms från en person i sin partners telefon, som utspelar en sexuell interaktion. Den här personens egna uppfattning om det här sms:et är ett bevis eller en reflektion på att deras partner har en sexuellt intim relation med en tredje person, och reflekterar tillbaka till dess partner är de har ljugit eller varit otrogen bakom ryggen utanför deras relation, samt de känslor eller trauma som kopplas till varför de ljugit eller varit otrogen utanför deras relation, osv. Men verkligheten som backas upp av den ena partners uppfattning eller upplevelse av sms:et, är eller upplevs som en tillräckligt stor risk för den andra partnern att möta eller acceptera. Till exempel, den andra partens uppfattning eller upplevelse av sms:et reflekterar tillbaka till dem de hopplösa och djupa känslor av maktlöshet inför att nå kärlek som leder dem till att försöka säkerställa kärlek via olika kanaler, eller den andra partens uppfattning eller upplevelse av sms:et uppgör en risk att de kommer att lämna relationen och trigga en känsla av övergivande. Så personens sätt att försöka hantera den ohanterliga externa verklighet som visar sig i samband med en annan persons upplevelse av ett sms, är att försöka ändra på den verkligheten genom att manipulera eller övertala den första personen att det som de sett är fel, påminna dem om alla gånger som de haft fel förut, argumentera för deras dåliga minne eller syn, eller influera dem idéen att de helt enkelt är för ointelligenta för att förstå vad som egentligen pågick i smset, och att deras tolkning eller intuition av sms:et givetvis är det som är inkorrekt i ekvationen.
Helt enkelt, olika sätt att förneka det som den andra personens upplevelse reflekterar tillbaka till dem, genom att förvränga, förvrida eller eliminera någon annans minne, upplevelse, känslor eller perspektiv.
Så varför kan vi se på gaslighting som en form av emotionell misshandel, varför är det direkt form av extrem otrygghet och frånkoppling från en annan individs hälsa?
Förutom att det såklart bygger en barriär av riktig kontakt mellan två parter, efter genuin emotionell kontakt bygger på vad som är sant inombords och att två parter känner den sanningen inom varandra, så är gaslighting en strategi som bygger specifikt på idéen av konflikt med sina känslor eller upplevelse.
Det stora problemet med att ställas i konflikt med sina känslor, upplevelse eller subjektiva perspektiv är att det ställer en person i seriös och livsfarlig konflikt med sig själv. För en person som görs fel för sina känslor eller tas ifrån möjligheten att se den egentliga, förståeliga eller korrekta orsaken bakom dem, så händer två saker: Vi upplever en känsla, som vi inte ges möjlighet att se den förståeliga orsaken bakom eller sammanhanget kring varför den känslan skapades, och om vi känner en känsla som är inkorrekt, är helt utan sammanhang eller riktig orsak, så betyder det att det måste vara någonting fel istället på den som känner den känslan. Det måste vara någonting fel på mig som känner någonting som inte har en korrekt orsak eller sammanhang.
Det andra som händer är att när en person ogiltigförklaras för sina känslor, är att vi känner oss galna eller som att livet inte ”makes sense”. Att känna sig galen eller tokig är ett fenomen som sker när vi tror eller upplever att saker inte ”makes sense”, eller att någonting inte har en sammanhängande ekvation. Såsom, det finns ingen riktig orsak bakom dem intensiva känslor som jag känner, så måste det betyda att jag är galen eller någonting är helt enkelt fel på mig. Om vi istället hade sett den egentliga orsaken bakom dem intensiva känslorna, så betyder det att saker plötsligt makes sense och hänger ihop, det finns en orsak bakom varje konsekvens och vi har åtkomst att förstå det sammanhanget, vilket betyder att det inte längre backar upp idéen av att vara galen eller är fel. Ens känslor makes sense och ens interna system fungerar.
En känsla eller upplevelse i sig, kan aldrig vara fel, eftersom de reflekterar någonting eller svarar på någonting som vi just nu fokuserar på. När vi gör en känsla till fel eller inkorrekt, så gör vi den naturliga utvecklingen av en orsak och en konsekvens till fel i sig. Det är därför som idéen av gaslighting, är en emotionell och psykologisk bokstavlig misshandel gentemot en persons emotionella liv. Vi vänder oss in i en grundläggande konflikt gentemot oss själva, när känslor ogiltigförklaras eller görs till inkorrekta.
Det här är varför, det är livsfarligt eller förödande att ställa en person gentemot sina egna känslor, det rånar dem från sin kontakt med sig själv, men också från en väg ut ur negativa känslor. För att ta sig ur en känsla så behöver vi åtkomst till att förstå dem och förstå den riktiga ekvationen bakom varför dem är här. Det ger oss också förståelse i vad vi behöver, genom att förstå vad som skapade en negativ känsla.
En person som gaslightar är en person som just nu agerar utifrån emotionell impuls och överlevnad. Dem känner sig maktlösa att nå sina behov direkt och det finns en risk för dem att vara kopplad till andra personers känslor och upplevelse, vilket betyder att de inte har åtkomst till vad som är den andra personens trygghet och hälsa eller hur dem känner inför saker som vi gör eller säger. Det här är såklart varför gaslighting ofta kopplas eller ses i samband med det vi kallar för narcissism, det är ett tillstånd av emotionell överlevnad och att indirekt försöka säkerställa eller möta sina emotionella behov.
Det finns en variabel kring känslor, perspektiv eller upplevelser, som innebär att de kan vara baserade i saker som inte reflekterar sanning eller ett högre perspektiv, även fast de alltid reflekterar eller är ett svar på någonting, likt ett kvitto. Till exempel:En person blir förbannad för att de antar att någons sms med det motsatta könet innebär att de är otrogna eller ljuger, när smset egentligen var till en gemensam vän för att ta reda på vad ens partner önskar sig i födelsedagspresent. Känslan av ilskan var ju korrekt, eftersom det var ett svar på det fokuset, men det fokuset stämde inte överens med vad som egentligen hände.
När en känsla, perspektiv eller upplevelse uppstår inom någon, vetandes att de är ett svar på någonting, så behöver vi ju vara öppna för att se varför dem är där. Det enda sättet som vi ju kan veta om en känsla är baserad i någonting som är sant, eller om ett visst perspektiv är ett fördelaktigt perspektiv som vi vill fortsätta hålla fast vid, är ju att vara öppen att undersöka dem. När vi gaslightar någon eller upplever gaslight från någon annan, dvs så kapar vi ju av möjligheten att se hur och varför dem känslorna, perspektivet eller upplevelsen är här.
Vi tänker och tror ofta att gaslighting endast sker i super extrema narcissistiska situationer, men gaslighting sker i vardagliga termer helt enkelt när någon bär en investering att aktivt göra eller influera den andra personens känslor, upplevelse eller sanning till att vara fel, ändras eller försvinna. Låt oss se ett par exempel på hur det kan se ut i vardagliga exempel:
1. Två personer har en argumentation och den ena uttrycker en känsla att hen känner sig utestängd eller som att den andra stänger av sig emotionellt, och den andra personen säger liknande ”det är bara du som är så känslig eller behöver för mycket”.
2. En person var på en fest och en annan person närmade sig hen på ett sätt som kändes obehagligt, men personen förnekar att det hände, eller att hens obehagliga känslor är ogrundade eftersom det inte alls hände såsom hen tolkade det. Det var bara hen som missförstod situationen och därmed är deras känslor ogrundade.
3. Eller, en person uttrycker sin magkänsla att någonting i relationen känns fel, men den andra parten försöker få det att se ut som att personen har en mental sjukdom och det är bara därför som de känner som de gör.
För att läka gaslighting från roten, så behöver vi vara tillräckligt öppna och modiga att se vad som händer inom båda sidor eller ändar av spektrumet gaslighting. Dvs, vad som händer inom personen som gaslightar, och vad som händer inom personen som blir gaslightad.
Det är lätt att se på personen som gaslightar som den enda aktiva parten i varför en dynamik såsom gaslighting uppstår i en relation, eftersom det är den part som aktivt spelar ut den dynamiken i fysisk form, men det finns en till variabel i hur verklighet skapas, som är den vibrationella frekvens som skapas i samband med emotionell och mental energi-frekvens inom en person. Vi lever i ett universum som speglar energi-frekvens gentemot lika energifrekvens, som innebär att när vi formar trauma, emotionella sår eller mentala tankemönster, som uppgör en viss frekvens, så speglas den frekvensen i det holografiska universum som vi upplever som den tredje dimensionen. Ens verklighet fungerar som en spegel, som reflekterar tillbaka lika energi-frekvens, som den vi erhåller inom ens energifält i formen av tankar, känslor, rädslor eller trauma.
Det innebär att vi behöver fråga oss själva, när vi gaslightar någon, vad reflekterar eller berättar det om vad som händer inom mitt medvetande? Och när vi gaslightas av någon, vad reflekterar och berättar det om vad som händer inom mitt medvetande?
- En person som gaslightar är en person som lärt sig att sina behov inte kan nås på ett direkt eller positivt sätt. På grund av en barndom som präglats av maktlöshet kring sina behov, så måste vi hitta alternativa sätt att försöka nå det som vi instinktivt och primärt behöver, såsom kärlek och kontakt. Vi gaslightar som en form av manipulation, för att hantera den verklighet som varit ohanterlig, för att försöka kontrollera den risk som vi upplever i samband med andras känslor, upplevelse eller subjektiva perspektiv. Andras känslor och riktiga upplevelse verkar uppgöra ett hot och vi måste ändra den eller förneka den. Gaslighting är en hanteringsmekanism eller överlevnadsmekanism, och svaret för en person som använder gaslight som en strategi att försöka nå tillbaka kontroll, är att fråga sig själv vad det egentliga behovet är, och sedan hjälpa sig själv gentemot ett direkt sätt att nå det behovet.
- En person som gaslightas är en match till personer som känner maktlöshet inför att nå sina behov, som känner en osäkerhet kring att nå och behålla kärlek på direkta vis eller som agerar i linje med extrem otrygghet. För att läka cykeln av gaslight, så behöver vi vara ärliga med vad som det korrelerar till inombords, som livet vill visa oss genom en viss extern upplevelse. Till exempel: Vi känner samma känsla av maktlöshet och hopplöshet inför att nå kärlek som personen som gaslightar mig och det traumat speglas genom personer som uttrycker samma maktlöshet som vi förtryckt, eller vi upplevde en tidig barndom som kände samma otrygghet till att låta andra behålla sitt perspektiv eftersom det uppgjorde ett hot för dem, så jag reflekterar och speglar personer i mitt liv som bär samma trauma eller strategi att impulsivt vilja "ändra på någon annans känslor".
Här är ett par värdefulla frågor att ställa sig själv, eller eventuellt tillsammans med en annan part, kring ämnet gaslighting.
1. Hur upplevs någon annans upplevelse, känsla eller verklighetsuppfattning som ett hot gentemot min emotionella stabilitet eller överlevnad, och vilka impulser observerar jag inombords att ändra på någon ananas upplevelse, känsla eller verklighetsuppfattning när dem känns som ett hot?
2. Vad är mitt egentliga behov när jag gaslightar någons upplevelse eller känsla? Såsom: Jag gaslightar någon för att dem inte ska se någonting inom mig som får dem att lämna mig. Mitt egentliga behov, är konsekvent och stabil kärlek och kontakt, som stannar, och inte hotar att överge mig. Hur kan jag sedan ta steg att börja möta det egentliga behovet?
3. Vad är det inom mig som korrelerar till upplevelsen gaslight, inom mitt egna känsloliv, som gör mig en match till personer som gaslightar mig? Till exempel: Jag tror att kärlek är manipulation, jag gaslightar mig själv, om jag försvarar personer som gaslightar mig så behåller jag iallafall kontakt till dem och säkerställer därmed mitt behov av kontakt. Hur kan jag hjälpa mig själv formulera om definitionen av kärlek och kontakt, eller utforska det trauma som triggas inombords i samband med upplevelsen av andras gaslighting?
4. Gaslighting innebär att influera någon att tvivla på sin subjektiva eller personliga sanning. Så låt oss skapa lite mer medvetenhet och stabilitet kring personlig sanning, för att lära oss känna igen när någonting är av motsats natur dvs, en influens att försöka ändra eller förneka personlig sanning. Hur känns det inombords när någonting är sant/reflekterar personlig sanning eller upplevelse? Bjud in andra personer att hjälpa dig styrka och identifiera hur någonting känns eller är när det är sant, eller be andra vara ett hälsosamt bollplank för att återkopplas tillbaka till ankaret av personlig sanning, riktiga känslor eller subjektiv upplevelse.
Vill du fortsätta utforska Gaslighting?
Vill du lyssna och titta istället? Klicka här
Låt oss idag prata om ett tillstånd som vi kan kalla för “The Shut Down”, eller den totala avstängningen för att nå eller behålla kärlek till sin omgivning.
Vi kan gå tillbaka till att beskriva den fundamentala hälsan av oss som individer, som två ”pelare”, en som är det som vi kallar för individualitet, det som är personliga gränser, viljor, behov, känslor, allt det som är mitt subjektiva och individuella jag, och det som skiljer sig från en annans persons individualitet.
Såsom: Jag gillar att spela fotboll. Jag är en person med ett saktare generellt tempo. Jag känner idag känslan ledsamhet. Jag vill studera plantor. Jag behöver fysisk närhet. Allt det som beskriver individualitet och personlig sanning.
Och den andra, som är det vi kallar för kontakt och relationer mellan våra individuella jag eller det som är sant om ens varelse.
Såsom: Jag känner en stabil och konsekvent kontakt till min omgivning, mina emotionella och fysiska behov ses och möts och bär utrymme i och med mina relationer, jag känner mer utav en trygghet och säkerhet i att mina emotionella och fysiska behov av kontakt, samhörighet, community eller kärlek flödar och möts kontinuerligt tillsammans med min omgivning.
I en hälsosam tidig relation till sin uppväxt omgivning, så betyder det att det finns utrymme att uttrycka sin individualitet, såsom gränser, viljor, behov, känslor, tankar etc, samtidigt som det finns en stabil och konsekvent kontakt till sin omgivning. Till exempel: Du gillar bilar, och jag behåller kontakten till dig i din personliga sanning av att gilla bilar!
Det som händer när ens tidiga relationer präglas av trauma, om vi skulle koka ner det till en enkel princip, är att vi lär oss att dessa två inte sam-existerar. Antingen, så behöver vi överge kontakt & relationer för att behålla individualitet, eller så behöver vi överge individualitet dvs, gränser, känslor, behov, tankar, allt som pågår på insidan, för att nå eller behålla kontakt.
Det sker till exempel såhär:
*Mitt uttryck av känslor såsom rädsla, ledsamhet eller sårbarhet, möttes av skam, och jag behövde överge mitt uttryck av känslor, för behålla idéen av kontakt & social acceptans.
*Eller: För att behålla kontakt & idéen av samhörighet till min narcissistiska omgivning, så behövde jag överge min individualitet, för att matcha deras idé av vem jag är som en förlängning av dem. Men, jag valde att istället överge kontakt & samhörighet, och behålla mer av min individualitet eller autenticitet, istället med en brist av kontakt & känsla av samhörighet till min omedelbara omgivning.
Så, det vi ska prata om idag, är det mönster som vi skapar i relationer när vi lärt oss att att behålla, visa och uttrycka sin individualitet i relationer, är en totalt omöjligt risk, eftersom det innebär att kompromissa eller förlora kontakt & kärlek.
Vi har lärt oss att vi inte har råd, eller det finns inget utrymme för att behålla, visa eller uttrycka sin individualitet, (alltså viljor, behov, känslor, tankar, för att kunna nå eller behålla kärlek). Vi lär oss att för att nå kärlek, så behöver vi direkt stänga av allt som är sant på insidan, som att stänga av en lampknapp.
Vi kan måla upp bilden av någon som bara stumpt och avdomnat ler till någon, trots att deras inre säger och känner någonting helt annat, för att behålla social kontakt & kärlek eller acceptans.
Det här är såklart naturligt smärtsamt, att stänga av eller blockera det som är sant på insidan, eftersom när vi måste stänga av eller blockera ens interna uttryck, så sker ett internt motstånd som naturligt är smärtsamt.
Lite som att bromsa emot ett vattenflöde, som dessutom lärt sig att det är fel, otryggt eller inte älskvärt att uttrycka sig. Smärtsamt! Vi upplever också en brist på genuin kontakt, eftersom vi lärt oss att vi måste formulera ett falskt temporärt jag för att nå kärlek och kontakt.
För att måla upp en greppbar bild av vad vi menar, låt oss titta på dessa exempel: Jag tror att ni kommer känna igen er!
*En person stänger av sina egna känslor & behov, för att sälja sig själv genom sex. Vi bär ett undermedvetet sanningssystem, som lärt sig att för att nå kärlek eller kontakt, så behöver vi stänga av det som händer och är på insidan.
*En person stänger av sina egna behov, preferenser och känslor, i sin upplevelse av sexuell intimitet med en partner, för att nå kontakt och kärlek. Vi överger vårt interna guidesystem, eller kör över våra egna känslor, likt ett avstängt system, så att vi kan göra det som ens tankesystem säger når kärlek, kontakt & acceptans.
*En person stänger av sina egna känslor & guidesystem, för att lyda ordern av sin chef, eftersom de lärt sig att sin kontakt till en auktoritet eller maskulin figur, innebär kärlek, och det finns inget utrymme att ses och älskas av den auktoriteten i sin individualitet & personliga sanning, och det finns därmed ingen emotionell säkerhet i att uttrycka och visa sin individualitet & personliga sanning.
*En person stänger av sina egna viljor och behov att hjälpas och stöttas, för att de lärt sig att idéen att hjälpa eller möta andras behov säkerställer kärlek, och idéen att uttrycka och ge utrymme till sina egna behov att hjälpas eller stöttas, är en för stor emotionell risk.
Så vi kan bokstavligen se, hur det är nästan som att stänga av en lampknapp inombords, för att nå kärlek och kontakt från sin omgivning.
Boka ett gratis 15 minuters samtal med en valfri tillgänglig psykolog, coach eller terapeut.