Det finns en hårfin linje mellan att hjälpa eller vårda eller stötta någon, och att förminska någon, eller kapa av den personen från sin egen kraft, makt eller hälsa. Det är inte egentligen möjligt att hjälpa eller vårda någon ur ett negativt tillstånd, samtidigt som vi kapar av eller influerar den personen bort från sin egen kraft, makt eller hälsa. Låt oss dyka in i det här ämnet tillsammans.
Att hjälpa någon innebär i sig att, influera en persons egna tankar och handlingar gentemot sin egen hälsa, välmående eller upplösta tillstånd. Vi kan inte hjälpa någon eller vårda någon eller stötta någon, samtidigt som vi låser fast dem i en upplevelse av motsats till hälsa, inkapabilitet, maktlöshet eller ett negativt känslotillstånd såsom att känna sig emotionellt liten.
Att hjälpa, vårda eller stötta någon i sig, är att hjälpa någon öppna dörren gentemot ett upplöst tillstånd.
Att försöka vårda eller hjälpa någon samtidigt som vi influerar dem att stänga dörren gentemot sin egen hälsa, är lite som att försöka bli torr genom att hälla mer vatten på sig själv.
I samhället så kommer vi se många olika versioner av att hjälpa någon eller vårda eller stötta någon, som innebär att vi egentligen möjliggör för den personen att känna sig maktlös eller inkapabel att nå sin egen hälsa, välmående eller makt.
Det sker såklart genom att ”hjälpa”, vårda eller ”stötta” någon från fysiska handlingar såsom ord, subtila pikar eller direkta val gentemot den personen. Men också, att hålla någon i ett fokus som förminskar dem eller kapar av deras egen makt.
Det kan ju till exempel se ut såhär!
En mamma ”vårdar” eller ”hjälper” sitt barn med allt mellan att välja kläder till att bestämma barnets aktiviteter eller plocka upp pennorna som ramlade på golvet. Den här mamman pratar till sitt barn subtilt som att de inte är kapabel att göra eller välja någonting själv, eller som att det aldrig är tillräckligt när barnet gör någonting själv.
Barnet börjar ifrågasätta sig själv och sin egen inbyggda förmåga. De börjar översätta livet som att dem aldrig är tillräckliga och aldrig kan göra någonting själv. De börjar forma en själv-bild som kapar av sin egen förmåga, och barnet börjar känna sig instängt i sitt eget perspektiv av otillräcklighet eller oförmåga att göra någonting själv. De börjar ifrågasätta och uppleva en förvirring kring sina känslor, det känns dåligt att känna en separation från sin inbyggda kraft och förmåga, men det är hur ens verklighet har speglat ens identitet och vem vi tror att vi är. Det är också hur vi tror att kontakt och kärlek ser ut, vi känner kontakt till andra när vi inte känner och lever ut vår egen förmåga.
Eller: En person ”hjälper” en annan person genom att berätta saker för dem, som om den personen inte vet någonting själva, eller förminskar deras intellektuella förmåga. Det ser ut som att den ena personen har hjälpt den andra personen med någon form av intellektuell fakta, men när den ena personen ”hjälper” den andra personen, samtidigt som att dem fokuserar på den personen som inkapabel eller dum eller utan intellektuell förmåga, så har vi istället influerat den personen ifrån sin egen kraft eller kapabilitet, istället för att hjälpa dem gentemot sin kraft eller kapabilitet.
Eller: En person är fysiskt sjuk, och alla runtomkring den personen fokuserar på den personen som sjuk, som att deras identitet är sjukdom, eller som att just den här personen har ingen öppen väg gentemot sin egen hälsa. De inser inte att när de sätter den här personen i ett konstant fokus av sjukdom, så möjliggör dem en verklighet där personen kapas av från sin egen koppling till sin potential för hälsa, välmående och inbyggda möjlighet för ett positivt tillstånd. Sjukdom eller motsats till hälsa, känns dessutom i sig självt som motsatsen till hälsa eller välmående eller empowerment eller positiv känslonyans inom en person, och när någon pratar till någon annan med ett fokus som låser dem in i ett negativt tillstånd, så är det ett säkert kort att ofta skapa en negativ relation eller ett undermedvetet motstånd till personen som håller en i det fokuset. Bli inte förvånad om personen börjar skapa en emotionell distans, eller forma en irritation till den personen, som inte stöttar personen i sin egen kontakt med sin egen hälsa.
Istället, så kan vi överväga att att hjälpa någon, är att stämma in sig själv gentemot vad någons hälsa eller genuina expansion är. Är det att hjälpa eller vårda någon på ett specifikt vis som är deras hälsa? En persons genuina behov är ibland bokstavligen att ta emot hjälp eller stöd eller vårdande på ett specifikt vis. Eller är det att låta dem använda sin egen kapacitet eller kraft just nu?
När det kommer till att hjälpa eller vårda en annan person, eller en del av sig själv, så behöver vi fråga oss själva om vi i själva verket genom den handlingen eller tanken, öppnar personen gentemot sin egen hälsa, eller stänger personen från sin egen hälsa. Det här är ibland trixigt eftersom det kan ske på ytterst subtila vis, och vi behöver vara ärliga med vad som faktiskt sker inombords och inom den andra parten.
Vi behöver fråga oss själva, vad är vår undermedvetna anledning till varför vi egentligen hjälper eller vårdar den personen? Till exempel:
Jag har lärt mig att det enda sättet att ha ett självvärde och därmed känna mig älskad, är genom att vara behövd av någon. Eftersom mitt sanningssystem lyder att det enda sättet att vara älskad är att vara behövd av någon, så behöver jag alltid någon i min närhet som behöver mig för att uppleva kärlek. Men, om den personen faktiskt läks och inte längre behöver mig, så hotas min upplevelse av kärlek. Så jag har en investering i att ”hjälpa”, ”vårda” eller ”stötta” den personen, samtidigt som vi egentligen influerar dem att stanna i ett tillstånd av ohälsa eller behövande, så att dem fortfarande är i en position av att behöva oss, och vi förlorar inte kärlek. Till exempel, säg att jag vårdar eller hjälper personen fysiskt med att laga mat eller städa eller duscha, men jag håller samtidigt personen i ett perspektiv genom mina ord och mitt fokus, som att dem aldrig själva kommer vara kapabla att laga mat eller städa eller klara sig själv. Det fokuset och mina ord gentemot den personen, influerar dem att stängas ute från sin egen makt, kraft, hälsa eller potential att läka. Den undermedvetna anledningen till varför vi hjälper eller vårdar någon, är för att vi behöver att dem behöver oss, så att vi kan känna oss älskade. Ser ni?
Observera dig själv i din process av att hjälpa eller vårda eller stötta andra, eller dig själv, är det en likt en stöttepelare gentemot någons hälsa? Om inte, tillåt dig själv att istället hjälpa dig själv. Vad är vårt egentliga behov eller personlig vilja, som visar sig i impulsen att hjälpa någon, som vi inte varit ärlig med tidigare?
Utvecklingstrauma är en term som beskriver trauma eller hinder i kritiska faser av den emotionella utvecklingen i barndomen.
Många refererar till den här perioden som mest essentiell mellan ungefär 0-7 år, men det är också möjligt att säga att allt emotionellt trauma, eller barndomstrauma är en form av utvecklingstrauma, eftersom det är ett sätt att beskriva hur delar av ens emotionella utveckling ”rubbas” ur linje med hälsa, och därmed inte kan “växa upp”, eller “fastnar” emotionellt i ett tidigt stadie.
Till exempel:
En process av emotionell utveckling är att forma en trygg och hälsosam anknytning och relation till sin omgivning, som innebär till exempel att det är möjligt att behålla sin egen individualitet samtidigt som vi formar kontakt till andra människor.
Men säg att processen av att forma anknytning och relation till sin omgivning, präglades av gränsöverträdelse, och det var inte möjligt i sin miljö, att behålla sina gränser och individuella behov, viljor och egenskaper, och samtidigt behålla kontakt och kärlek till sin omgivning. Ens emotionella process att forma kontakt som behåller individualitet och gränser, är rubbat.
När en del av ens emotionella utveckling präglas av trauma, så betyder det att en del av ens emotionella sfär eller process rubbas kring en viss aspekt av ens behov eller emotionella uppsättning.
Lite som att en del av ens varelse ”fastnar” i det stadie som inte mött behov eller utvecklats emotionellt ”intakt”. Och som översätts i ens vidare upplevelse som ett icke-läkt trauma. Det här är varför vi ser och upplever vuxna personer, de kanske är 25 eller 67 eller 93, som fortfarande bär, känner och/eller externt uttrycker barndomstrauma.
Till exempel:
En person vars tidiga verklighet präglades av en omgivning som påtvingade ett gränsöverskridande eller övergivande av sin individualitet, för att behålla kärlek och kontakt till dem, är nu kanske 25, 67 eller 93, men fortfarande ”fast” i den emotionella pusselbit som saknades eller det som vållade emotionellt trauma, det som egentligen behövde innebära att kontakt och kärlek tillåter att behålla sina gränser och individualitet i tidig barndom. Det kanske är ett trauma som sker i 1 eller 2-års-åldern, men uttrycker sig i personens nuvarande relationer eller vuxna kropp. Det kanske uttrycker sig som rädsla och distans av intimitet, eftersom intimitet och kontakt betyder att överge sig själv och sina gränser, för att behålla kontakt och kärlek.
Och om vi ser att utvecklingstrauma essentiellt är barndomstrauma som präglar ens emotionella upplevelse, så betyder det att vi alla bär utvecklingstrauma på olika plan eller i olika grader.
Så låt oss utforska ett perspektiv kring narcissism, eller specifikt den komponent av narcissism som upplevs som själv-centrering eller egoistiskt fokus, som helt förändrar och introducerar ett nytt perspektiv på vad narcissism egentligen är!
Många ser på narcissism som ett tillstånd av “självkärlek”, eftersom det ofta ser ut som ett extremt självfokus eller självcentrering. Men narcissism är ett tillstånd av brist på själv-kärlek, eller brist på upplevelsen av trygghet och säkerhet kring behovet av kärlek och kontakt i tidiga relationer. Det som verkar som ett extremt självfokus eller självcentrering, är ett konstant tillstånd av överlevnad. Det är ett konstant tillstånd av bevarande om den lilla förminskade idé av kärlek som finns kvar inom ens varelse. Ett tillstånd av brist på själv-kärlek, eller brist på trygghet och säkerhet kring kärlek, är ett resultat av bristande mötta emotionella behov eller en motsats till skapandet av trygg kontakt och kärlek i tidiga relationer.
Det betyder förövrigt att narcissism är ett tillstånd som existerar inom mer eller mindre alla människor på olika plan, om vi ser att narcissism eller ”narcissistiska tendenser” är ett tillstånd av trauma kring kontakt & kärlek från relationer, eller icke-mötta tidiga behov. För en person som ser på en persons narcissistiska tendenser utifrån, så ser narcissism ut som en oförklarlig komponent av ett “never-ending självfokus” eller metoder att bevara känslan av viktighet, betydelse och att känna sig sedd, hörd eller fokuserad på.
Men är det som ser ut som denna narcissistiska egocentrism och självfokus, också en del av utvecklingstrauma? Det vill säga, det som innebär att ”fastna” i en viss emotionell fas från barndomen, i vuxen ålder?
En del av ens process av emotionell utveckling som barn, är ett naturligt självcentrerat fokus. Det betyder inte vi som barn har ett bristande intresse av ens omgivnings välmående, eller en fundamental egocentrisk ondska, som vi ofta kanske kopplar till idéen av okompromissat självfokus.
Det betyder att ens naturliga ”uppgift” som barn, är att vara receptiv och fokuserad gentemot att möta sina emotionella och fysiska behov, för sin naturliga överlevnad och hälsa, behov som det inte kan möta själv, och som det är beroende av ens omgivning för att möta.
Eftersom majoriteten av våra behov sker genom ens externa omgivning, såsom mat, vatten, eller alla sociala och emotionellt baserad behov, så betyder det att det vi behöver från ens omgivning som barn, är en omgivning som också är fokuserade på ens emotionella och fysiska behov för ens överlevnad och emotionella hälsosamma utveckling.
Så, till exempel: Ett barn som är 1 eller 2, går ofta inte fram till sin mamma och säger: finns det någonting jag kan hjälpa dig med idag, disken eller att städa eller lyssna på dina behov? Det är någonting som känns instinktivt och intuitivt fel med hela den meningen för dem flesta av oss som läser den… Ett barns naturliga fokus, är inte sin omgivnings behov, eftersom det är utanför ramen av dess överlevnad och emotionella utveckling, det är helt enkelt att vara receptiv för sina egna behov.
Ett behov är en viss omständighet eller komponent, som representerar en levande arts tillstånd av hälsa. Till exempel: En blomma behöver vatten och syre, för att uppleva sig själv i ett tillstånd av hälsa & positiv funktion!
Vi alla är ganska vana vid att när vi känner & upptäcker en inre signal av ett fysiskt behov, såsom hunger eller törst… Så hittar vi sedan en väg eller en handling att möta det behovet. Till exempel: Vi kanske planerar för att äta lunch, eller går och hämtar ett glas vatten, för att möta behovet hunger eller törst!
Ett emotionellt behov är en komponent, som representerar hälsa & positiv känsla på ett emotionellt plan (lycka, välmående, lättnad). Till exempel: Emotionell kontakt till andra människor, hjälp, stöd, fysisk beröring, frihet att uttrycka sig själv, eller olika former av kontakt, närhet & kärlek. Vi vet att vi har ett emotionellt behov, när det känns som en signal på insidan, likt hunger eller törst, eller en känsla av "brist" på någonting!
Så, för att uppleva emotionell hälsa och lättnad, tänk om vi behöver implementera samma process för våra emotionella behov, som vi gör med våra fysiska behov? Det vill säga:
1. Se och känna det inombords, och sedan: 2. Hitta en väg att möta det!
Till exempel: Jag observerar och känner att mitt behov är fysisk kontakt & beröring, så jag hittar en väg eller en handling som leder till att möta det behovet. Såsom: Jag deltar i ett event som bygger på att skapa fysisk kontakt! Jag kommunicerar mitt behov av fysisk kontakt till min partner! Eller, jag sträcker ut min hand till personer som har samma emotionella behov som mig, för att ömsesidigt möta varandra i det.
För att uppleva lycka, hälsa eller välmående på ett emotionellt plan, så är det en bra idé att börja lära sig att lyssna på dem, och sedan agera i linje med att möta dem, vi kan till och med brainstorma en rad olika kreativa idéer och alternativ i att möta våra emotionella behov, som vi kanske först inte sett eller vetat.
SAKURA är en plattform som är skapad för att hjälpa med det, för människor att möta andra, som vill utforska samma emotionella behov eller läkningsprocess.
Till exempel: Det finns en hel grupp, och kategori för behovet fysisk beröring, som inkluderar olika människor som vill utforska precis det behovet på ett sätt som känns tryggt och säkert, men även lite läskigt och nytt.
Hur kan jag fortsätta utforska emotionella behov?
> Vill du lyssna istället? Klicka här
Ett behov är en viss komponent eller omständighet som en levande varelse behöver för att uppleva sig själv i ett positivt tillstånd/överlevnad. Till exempel: En blomma behöver vatten och syre för att överleva/uppleva sig själv i ett tillstånd av hälsa. Eller: En människa behöver mat, vatten och syre för att överleva eller uppleva hälsa.
Som människor, så har vi inte bara fysiska behov såsom mat & vatten, vi har även emotionella behov, som uppgör det som vi behöver på ett emotionellt plan, för att överleva eller uppleva ett tillstånd av hälsa.
För att ta hand om sina emotionella behov, så behöver vi identifiera/känna vad det behovet är, och sedan hitta en väg att möta det behovet! Till exempel: "Jag tror att jag behöver fysisk beröring… Hur kan jag hjälpa mig själv att möta det behovet? Ett förslag är genom att uttrycka det behovet till någon och fråga om de också vill skapa fysisk beröring, eller gå på ett event som utforskar behovet fysisk beröring."
Vi människor är en social art, vilket betyder att många av våra emotionella behov inkluderar andra människor, såsom emotionell kontakt eller intimitet.
Läs den här listan av emotionella behov, och se vilken som ”sticker ut” för dig som mest, vilket behov är det som mest vill ses av dig inom dig?
Här är förslag på olika emotionella behov:
Acceptans
Aktivitet
Behövd
Beröring
Emotionell kontakt
Emottagen
Empati
Fysisk kontakt
Förståelse
Hjälp
Hörd
Integritet
Intimitet
Kontroll
Kärlek
Lyssna
Närvaro
Produktivitet
Respekt
Samarbete
Samhörighet
Sexualitet
Själv-uttryck
Självständighet
Stöd
Säkerhet
Tillit
Trygghet
Uppmärksamhet
Uppskattning
Validering
Viktig
Hur kan jag fortsätta utforska emotionella behov?
Boka ett gratis 15 minuters samtal med en valfri tillgänglig psykolog, coach eller terapeut.