Min förståelse av känslor är att dem är energi/medvetande precis som allting annat är. Det finns ingenting som inte är energi i våran verklighet. Det där med signalsubstanser förklarar heller ingenting i min mening. Bara för att vi kan mäta saker som seratonin, dopamin, etc, betyder inte det att vi har förstått vad känslor och tankar är för någonting. Dem är inte heller begränsande till en lokaliserad kropp. Våra tankar når överallt, dem är inte i vårat huvud. Vårt sinne är obegränsat och är inte lokaliserat någonstans.
Om vi vill ta ansvar för våran upplevelse så behöver vi inse att det vi upplever inte har någonting att göra med vad som händer. Vi känner som vi gör på grund av vårt medvetandetillstånd och ingenting annat. Även om vi plockade upp det från mamma/pappa, eller från annan omgivning, så är det fortfarande vi som skapar det NU. När vi håller fast vid idéer som inte känns bra inom oss så fortsätter vi skapa det vi inte vill. Vi kan peka på han, hon & det om vi vill, men då är vi fast.
Tanken på hur vi manifesterat saker och ting kan ibland vara hjälpsamt, men ofta så kan det göra så att vi stannar kvar i det förflutna med våran uppmärksamhet. Frågan "varför?" är sällan framåtdrivande. Igen, ibland kan det vara värt att kolla, men ofta är det inte det.
Hur skulle du vilja att det var?
Lek med tanken att ditt medvetandetillstånd är ostört och inte kan påverkas av vad som verkar hända i din upplevelse, hur skulle det vara då?
Med kärlek,
Apollo
Boka ett gratis 15 minuters samtal med en valfri tillgänglig psykolog, coach eller terapeut.
