Någonting som händer när vi formar en kontakt till ens omgivning av brist på kontakt, brist på emotionellt band eller brist på känslan av kärlek i olika grader, är att vi formar en känslonyans av tomhet på insidan. Den känslan av tomhet reflekterar ofta det som inte hände, men som vi behövde, snarare än någonting som aktivt HÄNDE.
Såsom:
*Jag behöver emotionell närhet och intimitet, men jag upplevde en distans av emotionell kontakt till min omgivning, eller att jag aldrig kunde nå dem emotionellt.
*Jag behöver fysisk närvaro, kontakt och beröring, men jag upplevde osäkerhet, brist eller motsats till fysisk beröring, och en brist i det behovet fysisk kontakt.
*Jag behöver att min omgivning lär känna personen som jag är på insidan, vad jag gillar, vad som är mina talanger, vad som är mina intressen, viljor och behov, men upplevde en brist på att kopplas samman till andra människor genom mitt interna jag.
Vi har lärt oss och format en upplevelse av människor, genom upplevelsen brist på kontakt - i barndomen. När vi börjar koppla och associera människor till brist av kontakt, kärlek eller emotionell närhet, band och anslutenhet, så börjar vi ofta se på människor från linsen av tomhet. Vi har upplevt i tidig barndom, att människor är lika med brist på kontakt, och tomhet.
Så det finns en intressant liten sits som vi ofta hamnar i kring tomhet, och det är det här…
Vi kopplar och associerar människor med tomhet, aka. brist på kontakt, emotionell intimitet, fysisk närhet och känslan kärlek, så vi har ingen direkt vilja att skapa kontakt till dem, eftersom vi ser dem genom linsen tomhet, meningslöshet och brist på kärlek, enligt formad association till relationer och människor. Så, vi undviker människor, eller skapar en aktiv distans mellan sig själv och andra, varför inte? Andra människor känns som meningslöshet och tomhet.
Men twisten är att, samtidigt som vi gör motstånd till människor för att dem känns och associeras till tomhet, så har tomheten skapats på grund av brist på emotionell och fysisk kontakt och kärlek, och det är emotionell och fysisk kontakt och kärlek, som behövs för att läka emotionellt upplevd tomhet.
Så för att läka den, så behöver vi släppa in människor, och skapa en ny association till dem, som är genuin kontakt. Ett ganska så läskigt steg, när vi är övertygade om att människor är lika med tomhet & meningslöshet.
Så vad gör vi, om vi kopplar människor till känslan tomhet, men vi behöver samtidigt mänsklig kontakt för att läka tomheten?
Här är mina punkter.
*Engagera din varelse gentemot fysisk kontakt. Fysisk kontakt är ett av våra basbehov, fysisk kontakt och beröring sänder ut hormonet Oxytocin i hjärnan. Fysisk kontakt är inte bara ofta det som vi missat i barndomen eller upplever en brist av, och som ens tomhet behöver för att återställas, det är också en form av kontakt som ju inte går att missuppfatta eller missförstå som tomhet när vi känner den på samma sätt, såsom ord eller handlingar. Fysisk kontakt när vi känner den liksom pratar av sig själv och det är svårt att känna fysisk beröring och inte uppfatta det som kontakt, och det kan argumenteras att det är ett av de snabbaste sätten för läkning av tomhet och brist på känslan kärlek.
*Om du är någon som känner extrem rädsla för kontakt, eller extrem avstängdhet till kontakt, eftersom människor känns tomma och meningslösa enligt vår verklighetslins, så behöver vi ibland komma fram till en breaking point. Den här breaking pointen är att välja mellan någonting som känns som totalt lidande, dvs. isolering, ensamhet och brist på kontakt, och mellan någonting som känns extremt läskigt, vilket är att välja människor och kontakt. Med andra ord, är det värt det att stanna i isolering, ensamhet och brist på kontakt? Är det värt det att ge sig själv chansen att bygga kontakt och välja kontakt, och återupptäcka vad det är bortom ens upplevelser av tomhet, distans och emotionell meningslöshet kring människor? Om vi kommer fram till att det inte är värt det att stanna i isolering och ensamhet, och att det inte är ett alternativ att stanna i det, är det inte värt risken att experimentera och se vad kontakt och kärlek är?
*När vi har upplevt brist på kontakt och en emotionellt eller fysiskt distanserad relation till sin omgivning i barndomen i olika grader, så betyder det att vi ofta har en väldigt meningslös och tom version av vad kärlek är. Så, när någon nämner ordet kärlek, så ser vi det som någonting som antingen är smärtsamt eller meningslöst och tomt. Om det här är din upplevelse, så kan vi börja definiera om vad kärlek är, och hitta vad kontakt är som känns bra. Öppna dig för att hitta vad som känns som genuin kärlek i din verklighet, skriv en lista eller hitta dem varsomhelst och närsomhelst i din verklighet, som en detektiv som undersöker vad kärlek är och vad som känns som kärlek inombords. När kände du genuin kärlek? Vad påminner dig om kärlek? Vad är den närmsta känslan till kärlek som du har känt i ditt liv? Fortsätt hitta kärlek och tillåt dig att visas vad kärlek är i små saker, tills vi bygger en ny relation till vad kärlek är och hur det känns, som känns bra.
*Skriv en go-to-lista för kontakt. Vad känns mest som kontakt och kärlek i din upplevelse, till andra människor? Det kanske är, fysisk beröring, att spendera tid tillsammans i en viss aktivitet, att uttrycka sina känslor direkt och rått till någon annan, osv osv. Använd den här go-to-listan när du känner tomhet och meningslöshet, och hitta sätt att checka av dem. Tillåt dig känna hur kontakt känns, och låt det börja omdefiniera sin relation till andra människor, från tomhet, till någonting som börjar kännas som kärlek.
*Hitta bevis på hur och var kontakt existerar som känns som att det makes sense för din varelse att köpa som bevis. Finns det någon relation ute i världen som skapar känslan av att kontakt existerar? Finns det någon film som skapar känslan av att kontakt existerar? Samla dessa bevis, skriv ner dem eller mentalt notera dem i din upplevelse, och låt dem backa upp idéen, att människor kan kännas som den fulla känslan av kontakt och kärlek, och därmed bevis bakom att ens tidigare upplevelse av relationer baserades på trauma, eller upplevelsen av brist på kontakt.
*Du kan också testa att skriva utifrån din tomhet, låt den skriva på ett papper utan motstånd tills vi börjar se eller förstå den. Till exempel: Vi kanske börjar skriva utifrån sin tomhet som mellan raderna berättar att den vill känna fysisk kontakt, vi kanske börjar skriva utifrån sin tomhet vad ens hanteringsmekanismer kring sin tomhet är, vi kanske börjar skriva utifrån ens tomhet vad den är rädd för kring att skapa kontakt med människor, vad dens sanningssystem och upplevelser kring människor är, eller vad den behöver för att kunna känna sig trygg med att skapa kontakt till människor igen, med hoppet att människor kan börja kännas som kärlek.
*Utforska ditt motstånd till kontakt, eller den temporära vilja som formats inombords för att inte skapa kontakt till andra människor. Dvs, det inombords som ser en risk med kontakt, eller som ser att det kommer med någonting smärtsamt. Varför vill delar inombords INTE skapa kontakt, och vad är den sårbara anledningen till det? Till exempel: Kontakt innebär att förlora sin frihet, kontakt innebär att ha det och sedan förlora det, kontakt innebär att saker och ting behöver ske emot mina egna gränser, osv.
*Hitta människor som KAN känna kärlek och kontakt, och läk tillsammans med dem som kan visa dig den känslan. Vi kan tillåta oss själv att skita i dem som känns tomma och meningslösa i den här läknings-processen, och fokusera på dem som redan kan visa en vad kärlek och kontakt är.
*Låt dig själv hitta kontakt i små steg, som känns som själv-kärlek och i en takt som gör att vi vågar släppa in emotionell och fysisk kontakt. Vi kan se på det som att tomhet är som en mugg, och vatten är kärlek och närhet och kontakt. När vi saknat dessa element så känns det ofta extremt läskigt att återigen släppa in det, samtidigt som ens varelse vill det bakom kulisserna. Det kan kännas överväldigande, läskigt, ”för mycket”, eller till och med hotande, eftersom vi kopplat kontakt till någonting som vi inte är vana med, eller kan förlora. Så, vi kan hälla lite vatten i taget, för att göra det i en takt, som känns som mjukhet och förståelse.
Vi vill helt enkelt ta steg, för att börja bevisas att kärlek och kontakt kan kännas via andra människor, och inte längre behöver kopplas till total tomhet och meningslöshet. Välj ett steg att börja med. Låt oss lära oss hur vi skapar genuin kontakt till varandra, så att vi kan associera genuint känd djupare kärlek och kontakt, när vi ser på andra människor, så att vi kan låta dem vara här, och släppa in dem.