När muslimerna kom till Europa (ca från år 700 – år 1400 e Kr) medförde de också en bok som kom att bli mycket viktig för astrologins utveckling. Boken hette i den spanska översättningen "El libro conplido en los iudizios de las estrellas" och arbetet genomfördes av en man som arbetade för kung Alfonso.

Detta var den första kompletta boken om stjärnorna, och bokens existens har gett upphov till den gamla gedigna astrologiska tradition som finns i Spanien idag.

Till följd av detta verk kan den som släktforskar i Spanien än idag finna att förfädernas födelsetider och födelsedatum är nogsamt nedskrivna sedan hundratals år tillbaka.

Det finns oändligt många historier som kan berättas om Europas intressanta astrologiska historia men den här artikeln fokuserar på att lyfta fram några olika metoder som används i den karmiska astrologin idag. För ytterligare läsning om historien bakom detta, kolla referenser nedan.

Månknutarna i horoskopet
En av de viktigaste källorna var Bruno Huber (1930-1999), en schweizisk astrolog och grundare av Huberskolan för astrologi. Han skola utgör grunden för den psykologiska grenen av astrologin i Europa idag. Han utvecklade en metod där flera horoskop där användes som speglingar av det faktiska födelsehoroskopet och syftet var att nå en djupare förståelse av personligheten. Huberts mål var att finna själva roten, grundorsaken till ett varför en människa hade ett visst problem och därigenom kunna se och förstå de undermedvetna beteendena. Än idag finns det fortfarande en aktiv astrologisk Huberskola i Barcelona, ​​och flera Hubers böcker publicerades nyligen.

 

Månknuthoroskop
Det är i synnerhet ett av horoskopen som refererar till det karmiska förflutna. Detta horoskop är beräknat med månknutarna (även kallade månens noder) och kallas för det karmiska horoskopet.

I det här horoskopet beskrivs att orsaken till en människas beteende kan ha sitt ursprung i tidigare inkarnationer och förklaringen kan hittas och undersökas i det aktuella födelsehoroskopet. Det karmiska månknutshoroskopet visar kopplingar i det undermedvetna och ger information om djupet i själens resa. Genom att jämföra det karmiska horoskopet med födelsehoroskopet kan vi få en bild av de lektioner och erfarenheter vi fått från tidigare liv som fortfarande kan påverka oss i detta pågående liv. Man använder Kochs hussystem och som ses i exemplet nedan så rör sig noderna medsols, alltså tvärt om som i det vanliga födelsehoroskopet där planeterna rör sig motsols.

Nodhoroskopet liknar födelsehoroskopet, men här räknas ascendenten fram genom norra nodens position i horoskopet. Nodhoroskopet bildar en spegel till själva födelsehoroskopet. Planeternas positioner visar vilka områden i livet där själen bär på erfarenheter från tidigare liv.

De hus där planeterna befinner sig i visar vilka medfödda kvalitéer som följt med själen in i den här livstiden, inte sällan kan dessa variera ganska mycket ifrån placeringarna i födelsehoroskopet. Hubers metod är ganska olik den mondäna astrologins och under de senaste åren har vi upplevt ett ständigt ökat intresse för dessa horoskop även om många också kritiserar hans metod.

 

Månens cykler
I Tyskland finns sedan länge både en lång historia och ett genuint intresse för astrologi och en stark gren är den karmiska astrologin. Astrologen Claude Weiss (Schweiz) har studerat nymånarnas betydelser i sin bok “karmiska horoskopsanalyser” volym 1 och volym 2 och där beskrivs också speciellt sambandet mellan den prenatala nymånen och karma. (Man menar den närmsta nymåne som ägt rum precis före födelsen) och karma. Han utvecklade tillsammans med kollegan Verena Bachmann en teori där den prenatala nymånen och de kommande nymånarna efter födelsen skapade ett system som visar individens karmiska resa igenom livet. Det här systemet består av fyra faser som ärindividuellt uträknade, som lyfter fram de olika utvecklingsfaserna och visar på viktiga vändpunkter i livet. Dessa faser kallas för nymåne cykler och varje cykel är 29 år lång.

Exempel horoskop: En Karmisk Nymåne Cykel för en person som är född den 24.04.1993 kl
11.56 i Vaasa i Finland.

Ett Karmiskt Nymåne Horoskop är baserat på födelsetiden och fastställer på så sätt den prenatala nymånen. Det sägs ge information om de energier som själen förde med sig in detta liv från födseln och tidslinjen som horoskopet följer ger information om hur länge de karmiska problemen kommer att utgöra ett starkt inflytande i personens liv.

Nästa horoskop kallas för Familjens Nymåne Horoskop det beskriver den tid en person lever efter familjens villkor, vilket exempelvis kan vara att axla ansvaret och plikterna i sin familj eller uppväxtmiljö. Detta är en tid då familjelivet är det centrala i människans liv och påverkar individen starkt. Vanligtvis men inte alltid dominerar det här horoskopet fram till medelåldern när nästa vändpunkt börjar.

Vid förändringen, skarven emellan de olika horoskopscyklerna, upplever personen vanligen en turbulens eller en överlappande period, som kan upplevas som en vändpunkt i livet. Inte sällan minns människorna mycket tydligt detta skifte och kan berätta om vad som hände under skiftperioden.

Jag har märkt att klienter uttrycker en särskilt stark känsla av förändring i slutet av slutet av Familjens Nymåncykel. Eftersom det här utgör betydande perioder kommer en förändring att ske under de kommande månaderna eller år. Det är inte möjligt att förutsäga det exakta datumet för när cykeln börjar eller slutar men du får ett ganska exakt beräknat datum för cykelns avslut.

De två sista horoskopen i Weiss- och Bachmann-systemet kopplas till människans egen utveckling. Under den personliga Nymåncykeln är det äntligen möjligt för själen att leva ut sina egna önskemål och mål, oavsett av andra människor. Ansvaret för familjen är minskat och nu finns det möjlighet för personlig utveckling. Denna period fortsätter sedan till sista skiftet i det slutliga diagrammet som heter Transcendentala Nymånen. Detta horoskop berättar om slutfasen och är inställd utan ett slutdatum, eftersom det fortsätter ända fram till livets slut. Jag har sett att det här diagrammet kan ha likheter med Karmiska Nymånehoroskopet, som fungerar som avslutningsfas för cykeln.

 

Special Karma
I Frankrike har astrologen Irene Andrieu studerat och utvecklat Karmiska Astrologiska synpunkter på ett intressant sätt. Under sitt livslånga arbete har hon utvecklat ämnet ”speciella karmiska aspekter” som visar att en människa kommer till detta liv med ett specifikt karmiskt uppdrag. Enligt Andrieu betyder ”en specialkarma” att själen har kommit överens om att slutföra vissa områden eller livsläxor, och kanske pekas vissa karmiska problem som individen kan uppleva ut denna livstid. Hennes tankar är baserade på själens fria vilja att välja eller att välja bort vissa karmiska problem. Dessa karman innehåller stora eller små
utmaningar och tydliggör vissa teman i födelsehoroskopet.

Det finns flera olika metoder för att bestämma dessa speciella karman, som sällan syns direkt i ett horoskop. Det speciella karmat måste beräknas för hand. Andrieu betonar också vikten av månknutarna och deras härskare, tillsammans med de element de är placerade i. Hon ser nodernas hus som viktigare än teckenplaceringen på grund av sin individualitet i Placidus hussystem.

Huset där norra noden befinner ses som det område där den karmiska energin uttrycks. Elementen tolkas som en form av helhet, vilket leder till en syntes av noderna. Andrieu kopplar vidare dessa nodplaceringar till hinduistiska system och deras andliga betydelser.

Det andra systemet uttrycker betydelsen av nodernas styrande planeter och de aspekter som de bildar. Genom att titta på nodernas styrare kan du upptäcka att de gör vissa aspekter till varandra. Detta kan också ge information om en persons särskilda karmiska problem. För att ge ett exempel kan din Neptunus vara norra nodens styrare i horoskopet, medan Merkurius är södra nodens styrare. När du tittar på dem närmare kanske du ser att de bildar en konjunktion. Denna aspekt mellan nodernas styrare kommer visar på ett speciellt karmiskt problem som ska lösas under denna livstid. Andrieu ger i sina verk detaljerad information om dessa olika typer av karman och hur de kopplas till olika aspekter i horoskopet.

Exempel horoskop

Ett horoskop som innehåller ett speciellt karma. Nodernas styrare bildar aspekt till noderna.

Brister och karma

De oaspekterade eller tomma delarna i ett horoskop är utgör också ett ämne i den karmiska astrologi och en astrolog som har bidragit till detta synsätt är den engelska astrologen Janis Huntley.

Huntleys syn på oaspekterade planeter är intressant eftersom hon tycker att de är karmiska presenter, redan inlärd kunskap eller lärdomar i ett eller flera tidigare liv. Det är dock enligt henne möjligt att falla tillbaka i planetens fällor, missbruka sin makt eller förlora kontrollen i de berörda områdena. Om en person lyckas använda energierna klokt, kan en planet utan aspekter vara en välsignelse och en styrka som representerar en gammal vis själ som har något att dela med omvärlden. Dessa ointegrerade planeter är också ganska sällsynta. I en studie av Huntley på 400 födelsediagram hade endast 13 en oaspekterad Sun och 7 en oaspekterad måne. För att bestämma om en planet är oaspekterad, kan den inte göra mer än en aspekt inom en orb av 3 grader.

När ett element saknas kan de överkompenseras i horoskopet. Detta är något som vanligtvis sägs vara fallet. Men Huntley köper inte denna teori. Hon anser att människor troligen är omedvetna om det saknade elementet vilket skulle göra det mycket svårt eller omöjligt för en person att uttrycka den kvaliteten på något sätt. Om detta beror på ett karmiskt problem kan det uttryckas igenom norra nodens placering. Om norra noden befinner sig i det saknade elementet så kanske det ligger en djupare karmisk fråga bakom detta.

Det är kanske inte en överraskning att Hitler hade brist i vattenelementet i sitt födelsehoroskop eller att Bill Gates, hade brist på jordelementet. Hitler kunde inte hantera den här bristen alls medan Gates verkligen lyckades över förväntan med jordens rikedom. Detta kan tala för att vissa människor kan hantera en brist i horoskopet medan andra inte gör det.

Karma and relationer
Inom den karmiska astrologin finns många karmaformer och orsaker till inkarnationen presenterade. Vi ser ofta de själsliga sambanden (eng. soul connection) som något som bara är oproblematiskt och gudomligt. Vi kan glömma bort, att det när det gäller karma finns det vanligen en hel del arbete som måste utföras.

Den engelsk astrologen Judy Hall har studerat de olika formerna av karmiska relationer och för att nämna några, när det gäller relationer finns det karmiska läxor att lära som kan det finnas problem runt; beroende, plikt, kärlek och hat, skuld, specifika uppgifter, attityder eller hämnd.

Hall beskriver de olika karmiska förbindelserna i detalj i sin bok ”Karmic Connections”. Hon försöker förstå och förklara varför en viss själ väljer ett visst horoskop, hon tror var själ har ett horoskop som är anpassat för individen. Detta kan också vara något att se upp med när vi förälskar oss och faller pladask för någon. Ett karmiskt förhållande definieras här som en snabb och omedelbar attraktion som kanske inte passar de sociala normerna. Eller en omedelbar attraktion som inte kan ignoreras. En viss lektion att lära sig?

Startar vi ifrån Spanien och arbetar oss upp igenom de olika europeiska länder ser karma astrologi ut att ha utvecklats till att få specialiserade system och nischer i olika astrologiska skolor. Istället för att de arbetar mot varandra kan de utgöra en bra komplettering till varandra.

I mitt eget arbete använder jag simultant flera system och jag har lagt märke till att klienter som söker råd ifrån den karmiska astrologin verkligen har karmiska problem eller ”speciella karman” i sina horoskop. Det är som om att de redan visste att karma astrologi skulle kunna ge ett djupare svar på deras frågor. Och kanske det är möjligt. Det är fortfarande ganska sällsynt att se speciella karman i horoskopen, och varje gång lika spännande att tolka ett nytt!

Referenser:
J Claude Weiss: Karmiche Horoscopanalyse I and II
Huber School in Barcelona: History Timeline of Astrology Rosa Sole-Gubianes
Bruno & Louise Huber: Moon Node Astrology
Judy Hall: Karmic Connections-The birthchart, karma and astrology
Irene Andrieu: LECTURE KARMIQUE 1
Maija Urmas: Finnish Karmic Astrologer Notes
Janis Huntley Astrological Voids- Exploring the missing components in the birth chart
Astro Logos Finnish Astrological Newspaper
Joyce Hopewell: Astrological Psychology

History of Karmic Astrology Europe:
https://www.lucistrust.org/books/about_alice_a_bailey
https://astrologicalpsychology.org/books/moon-node-astrology/

Av: Anne Sundell

Jag har en mastergrad i utvecklingspsykologi och ett diplom från Mercury Internet School of
Psychological Astrology (MISPA). Jag är också en publicerad författare och föreläsare.
Mina intresseområden är psykologisk och karmisk astrologi

Låt oss prata om någonting idag, som förmodligen har räddat mitt egna liv. Mjukhet.

Vi kan prata om vad mjukhet är på en teknisk nivå, vi kan säga att mjukhet är att slappna av tillräckligt för att känna detaljerna och nyanserna av ens genuina behov och känslor. Vi kan säga att det är att släppa på motstånd och låta sig själv slappna av, likt spagetti som först är hårt och sedan kokas och blir mjukt. Det betyder att vi kan agera och tänka precis i linje med vad som är ens finkänsliga nyanser och detaljer av behov, såsom att ta det lugnt en dag, prata till sig själv med snällhet eller hjälpa sig själv hitta lösningar som känns bra.

Men det är mycket mer intressant, att prata om hur mjukhet känns. Vad som händer inombords när vi tänker en tanke eller agerar i linje med mjukhet. För den skullen, låt oss börja med att titta på ett par exempel hur mjukhet kan se ut:

”Det är okej, det går bättre nästa gång. Du gjorde ditt bästa och det är tillräckligt! Du är bra! Du förtjänar att vila. Du behöver inte ta på dig allt samtidigt, du är tillåten att släppa in hjälp. Du förtjänar ett varmt bad och att bara slappna av och vara. Det är okej. Det kommer bli bra. Allt ordnar sig.”

Eller…

”Jag tillåter mig att bara fokusera på hur min kropp känns, allt annat utanför är utanför mitt ansvar just nu. Jag tillåter mig att ge någon en kram eller låta dem krama mig. Jag tillåter mig äta någonting som känns bra. Jag tillåter mig ringa någon som det känns bra att prata med. Jag lägger mig ner och vilar i någonting väldigt mjukt såsom en filt. Jag tittar på någonting som är kul.”

Osv.

Mjukhet är motsatsen till hårdhet. Hårdhet är det tillstånd som ofta skapas som en hanteringsmekanism, när vi format trauma eller rädsla kring upplevelsen att slappna av tillräckligt för att känna nyanserna av ett behov, mjukhet.

Av den här anledningen, så kommer mjukhet för många kännas som det absolut läskigaste steget vi kan välja, det kommer kännas kontraproduktivt för dem väggar och strategier av hårdhet som vi byggt upp, för att inte känna den smärta som finns under. Det kommer för många att kännas som att mjukhet tar oss raka vägen in i trauma och undanpressade känslor kopplade till idéen att släppa på motstånd och mjukna inombords.

Mjukhet går hand i hand med självkärlek, eller självsnällhet. Varför? För att när vi slappnar av tillräckligt in i nyanserna av vad vi behöver, så kommer det oftast leda till insikten att det som vi behöver, är det som vi kallar för själv-kärlek, eller själv-snällhet. Eller, att stå helt "på sin egen sida".

Låt den här artikeln vara din ursäkt eller tillstånd att välja mjukhet idag. Hur ser det ut för dig idag?

Är det att prata till sig själv och lugna sig själv?

Är det att be någon om en kram?

Är det att tappa upp ett bad?

Är det att ge sig själv en kram?

Är det att avboka allt och låta sig bara ta saker sakta idag?

Är det att berätta för någon att vi känner känslor som panik, ångest eller smärta?

Är det att låta någon hjälpa en med någonting?

Idag vill jag prata om en typ av en ganska så intressant psykologisk dynamik som spelar ut sig mellan två eller flera personer, som bygger på konceptet av dissociation från delar av sig själv.

Dissociation innebär att vi separerat oss själv från någonting eller vad som helst inombords som upplevts som för mycket av ett hot att se som sig själv. Till exempel: Säg att en liten pojke går och hämtar en godis ur en godis-skåpet fast han ”inte får”, och hans mamma kommer in i rummet och skambelägger honom som "dålig" och "fel" för att han tagit en godis ur godis-skåpet.

Pojken upplever tillräckligt mycket skam för att bestämma sig för att dissociera sig från det inombords som upplevts som "dålig" eller "fel". Han skapar en separation från det inombords som upplevt ohanterlig skam, ofta tillräckligt mycket för att till och med pressa ner det så långt för att inte längre hålla en medveten medvetenhet om det inombords. Det blir istället en del av hans undermedvetna plan. Lite som att lägga en filt över någonting, det som vi lagt en filt över finns fortfarande där, men vi kan inte längre se det med ett medvetet öga.

När en person dissocierar från olika saker och ting inombords, så formar vi en identitet som inkluderar och exkluderar olika delar av sig själv, beroende på vad som varit hanterbart och lett till kärlek av sin omgivning, och beroende på vad som inte lett till kärlek och därmed varit ohanterligt att uppleva inombords.

Till exempel: Pojken som tog en kaka ur kakburken, skulle ironiskt nog börja uppleva sin identitet, som någon som alltid gör rätt, och aldrig fel. Inte för att pojken ”aldrig gör fel eller alltid gör rätt”, utan för att idéen av att göra fel, har varit så smärtsam och ohanterlig på grund av den skam han upplevt i barndomen, att han måste dissociera eller kontrollera sig själv ur idéen att vara någon som gör fel.

Det vi kan se från den här processen av dissociation, är att ens synliga identitet, alltså det som vi medvetet ser hos oss själva, skapar en polarisering inom en person. Dvs, det har varit någonting som har varit så smärtsamt och otryggt att uppleva, att vi klamrar oss fast vid den andra änden av den polariteten i ens identitet eller vardagliga upplevelse av sig själv. Såsom till exempel: Att göra fel vs att göra rätt.

Här är ett par andra exempel:

Det var så smärtsamt att visa sig mjuk för ens omgivning, så vi behöver skapa hela ens identitet kring att vara hård och en som klarar allt utan att spricka.

Det har varit så otryggt att vara beroende emotionellt av andra, så vi behöver skapa hela ens identitet kring att vara självständig och klarar sig själv.

Det har varit så ohanterligt att vara receptiv och ta emot ens omgivning, att vi behöver skapa hela ens identitet kring att ta upp plats och leda konversationen. Osv.

Så den här dynamiken som vi ska prata om idag, är när den här dissocierade polariseringen, spelar ut sig mellan två eller flera personer. Alltså, vi ser det som vi pressat undan och dissocierat från inom den andra parten, och dem ser det som dem pressat undan eller dissocierat från inom oss, men på utsidan ser det ut som att vi representerar två helt olika ändar av ett spektrum.

Det är bara för att inom den ena personen visar den ena änden av spektrumet utåt, och pressat undan den andra änden av spektrumet. Och den andra personen visar den andra änden av spektrumet utåt, och pressat undan den första änden av spektrumet. Såsom till exempel: Den ena personens identitet handlar om att vara god och göra rätt, eftersom idéen att göra fel varit så smärtsam, den andra personens identitet handlar om att vara en badass och rebell, eftersom det varit så smärtsamt att vara sårbar och oskyldigt öppen inför sin omgivning.

Helt enkelt, det är en spegling som pågår. 

När dessa två personer dessutom upplever varandra som det som vi pressat undan inombords, så leder det i sin tur ofta, speciellt när det varit någonting vi verkligen inte vet hur vi ska skapa lättnad kring, till att vi polariserar ännu mer in i vårt eget hörn, på grund av rädslan av det andra hörnet av spektrumet.

Låt oss titta på ett par fler exempel för att förstå den här dynamiken.

Ett jätte simpelt exempel är en person som utåt är superpositiv & optimistisk, och en annan person som är supernegativ & pessimistisk. Vad har dessa med varandra att göra och varför hamnar dem ofta med varandra? Personen som är superpositiv och optimistisk, är livrädd för idéen att se saker för hur de är eller upplevs nu, eller saker som upplevs som ett problem, risk eller en utmaning. Den här personen hade inte den hjälp och stöd i barndomen som dem behövde, att se att när ett upplevt problem uppstår, så har vi en väg ur det eller gentemot en lösning. Den här personen upplevde att när hen eller hens tidiga omgivning upplevde en negativ känsla eller upplevt problem, så kände dem sig fast i det tillståndet utan en väg ut. Hur läskigt är det, att uppleva någonting negativt men samtidigt tro och uppleva att vi är totalt fast i det tillståndet? Det är hjälplöshet och maktlöshet. Så den här personen utvecklande en extrem optimism eller till synes superpositiv syn på livet, för att undvika släppa in allt som närmar sig en upplevelse av ett upplevt problem, risk eller utmaning, som vi bokstavligen känner total maktlöshet inför att göra någonting åt om vi skulle se det.

Den andra personen upplever en superstor rädsla för personer som är för optimistiska & positiva. Personer som är optimistiska och positiva, riskerar att och gör så att dem blundar för problem, risker eller utmaningar. Den här personen har upplevt extrem otrygghet i sin barndom kring att få sina känslor av till exempel rädsla eller smärta sedda, eftersom ens omgivning blundat för eller inte känt sig kapabla att hantera dess rädsla eller smärta. Så för den här personen, så är optimistiska personer en absolut risk, eftersom optimistiska personer riskerar ignorera den personens känslor, vilket för den personen är en väldigt otrygg miljö att vara i, såsom i barndomen.

Så när dem här två personerna tittar på varandra, så kommer dem att se sina egna undan-pressade aspekter, såsom att vara positiv eller att vara negativ, samt de känslor och trauma som kopplas till den dissociation som skett i samband med den motsatta aspekten. Och dem kommer att se den risk som det andra hörnet inneburit för dem.

Så den som är positiv och optimistisk blir ofta ännu mer positiv och optimistisk när dem ser hur den andras pessimism triggar samma maktlöshet, och den som är pessimistisk och negativt blir ännu mer negativ och pessimistisk, när de upplever risken att köras över, och behöver tryggheten att bli sedd och hjälpt i sina negativa känslor. Intressant va?

Och vi kan ta ett antal olika exempel och applicera på samma dynamik. En person är rädd för att saker går för snabbt och vill att saker ska gå sakta i deras relation, den andra vill att saker ska gå snabbt och är rädd för vad att sakta ner och känna mer innebär för dem. Och när dem ser och upplever varandras saktahet och snabbhet, så blir dem rädda för vad den andra änden innebär och triggar, och går ofta ännu mer tillbaka i sitt hörn av sakta eller snabb.

Om vi inte blir medvetna om ekvationen såklart. Tillräckligt medveten för att bryta det mönstret.

När vi upptäcker det här mönstret i en relation till en annan, och vi har en intention att läka den splittring som det egentligen är inombords, så behöver vi ta reda på antingen vad det är som varit en extrem risk med att se sig själv som den änden av spektrumet. Såsom: Det var extremt läskigt att se problem eller utmaningar eftersom det var ohanterligt att se dem samtidigt som jag kände mig hopplöst fast i dem, utan en lösning eller väg ur. Så jag behövde utveckla en extrem positivism och lösnings-inriktande för att undvika känslan av att vara absolut fast i någonting sorgligt eller ohanterligt.

Eller så tittar vi på den andra sidan av det myntet och frågar oss själva, vad var det som jag behövde precis i den stunden när jag dissocierade mig från någonting, som jag inte hade och därmed dissocierade mig från det? Såsom: Jag behövde hjälp med att se att när någonting var jobbigt så fanns det en väg ur. Problem eller utmaningar har alltid en lösning. Jag behöver människors som var närvarande med mig tillräckligt för att hjälpa mig gentemot upplösning av konflikter eller upplevda problem, för att känna genuin optimism och hopp, snarare än hopplöshet och maktlöshet.

Att läka den här interna polariseringen eller splittringen, är bokstavligen att läka en intern konflikt, och lära sig skapa inre frid i den konflikten.

Det finns en hårfin linje mellan att hjälpa eller vårda eller stötta någon, och att förminska någon, eller kapa av den personen från sin egen kraft, makt eller hälsa. Det är inte egentligen möjligt att hjälpa eller vårda någon ur ett negativt tillstånd, samtidigt som vi kapar av eller influerar den personen bort från sin egen kraft, makt eller hälsa. Låt oss dyka in i det här ämnet tillsammans.

Att hjälpa någon innebär i sig att, influera en persons egna tankar och handlingar gentemot sin egen hälsa, välmående eller upplösta tillstånd. Vi kan inte hjälpa någon eller vårda någon eller stötta någon, samtidigt som vi låser fast dem i en upplevelse av motsats till hälsa, inkapabilitet, maktlöshet eller ett negativt känslotillstånd såsom att känna sig emotionellt liten.

Att hjälpa, vårda eller stötta någon i sig, är att hjälpa någon öppna dörren gentemot ett upplöst tillstånd.

Att försöka vårda eller hjälpa någon samtidigt som vi influerar dem att stänga dörren gentemot sin egen hälsa, är lite som att försöka bli torr genom att hälla mer vatten på sig själv.

I samhället så kommer vi se många olika versioner av att hjälpa någon eller vårda eller stötta någon, som innebär att vi egentligen möjliggör för den personen att känna sig maktlös eller inkapabel att nå sin egen hälsa, välmående eller makt.

Det sker såklart genom att ”hjälpa”, vårda eller ”stötta” någon från fysiska handlingar såsom ord, subtila pikar eller direkta val gentemot den personen. Men också, att hålla någon i ett fokus som förminskar dem eller kapar av deras egen makt.

Det kan ju till exempel se ut såhär!

En mamma ”vårdar” eller ”hjälper” sitt barn med allt mellan att välja kläder till att bestämma barnets aktiviteter eller plocka upp pennorna som ramlade på golvet. Den här mamman pratar till sitt barn subtilt som att de inte är kapabel att göra eller välja någonting själv, eller som att det aldrig är tillräckligt när barnet gör någonting själv.

Barnet börjar ifrågasätta sig själv och sin egen inbyggda förmåga. De börjar översätta livet som att dem aldrig är tillräckliga och aldrig kan göra någonting själv. De börjar forma en själv-bild som kapar av sin egen förmåga, och barnet börjar känna sig instängt i sitt eget perspektiv av otillräcklighet eller oförmåga att göra någonting själv. De börjar ifrågasätta och uppleva en förvirring kring sina känslor, det känns dåligt att känna en separation från sin inbyggda kraft och förmåga, men det är hur ens verklighet har speglat ens identitet och vem vi tror att vi är. Det är också hur vi tror att kontakt och kärlek ser ut, vi känner kontakt till andra när vi inte känner och lever ut vår egen förmåga.

Eller: En person ”hjälper” en annan person genom att berätta saker för dem, som om den personen inte vet någonting själva, eller förminskar deras intellektuella förmåga. Det ser ut som att den ena personen har hjälpt den andra personen med någon form av intellektuell fakta, men när den ena personen ”hjälper” den andra personen, samtidigt som att dem fokuserar på den personen som inkapabel eller dum eller utan intellektuell förmåga, så har vi istället influerat den personen ifrån sin egen kraft eller kapabilitet, istället för att hjälpa dem gentemot sin kraft eller kapabilitet.

Eller: En person är fysiskt sjuk, och alla runtomkring den personen fokuserar på den personen som sjuk, som att deras identitet är sjukdom, eller som att just den här personen har ingen öppen väg gentemot sin egen hälsa. De inser inte att när de sätter den här personen i ett konstant fokus av sjukdom, så möjliggör dem en verklighet där personen kapas av från sin egen koppling till sin potential för hälsa, välmående och inbyggda möjlighet för ett positivt tillstånd. Sjukdom eller motsats till hälsa, känns dessutom i sig självt som motsatsen till hälsa eller välmående eller empowerment eller positiv känslonyans inom en person, och när någon pratar till någon annan med ett fokus som låser dem in i ett negativt tillstånd, så är det ett säkert kort att ofta skapa en negativ relation eller ett undermedvetet motstånd till personen som håller en i det fokuset. Bli inte förvånad om personen börjar skapa en emotionell distans, eller forma en irritation till den personen, som inte stöttar personen i sin egen kontakt med sin egen hälsa.

Istället, så kan vi överväga att att hjälpa någon, är att stämma in sig själv gentemot vad någons hälsa eller genuina expansion är. Är det att hjälpa eller vårda någon på ett specifikt vis som är deras hälsa? En persons genuina behov är ibland bokstavligen att ta emot hjälp eller stöd eller vårdande på ett specifikt vis. Eller är det att låta dem använda sin egen kapacitet eller kraft just nu?

När det kommer till att hjälpa eller vårda en annan person, eller en del av sig själv, så behöver vi fråga oss själva om vi i själva verket genom den handlingen eller tanken, öppnar personen gentemot sin egen hälsa, eller stänger personen från sin egen hälsa. Det här är ibland trixigt eftersom det kan ske på ytterst subtila vis, och vi behöver vara ärliga med vad som faktiskt sker inombords och inom den andra parten.

Vi behöver fråga oss själva, vad är vår undermedvetna anledning till varför vi egentligen hjälper eller vårdar den personen? Till exempel:

Jag har lärt mig att det enda sättet att ha ett självvärde och därmed känna mig älskad, är genom att vara behövd av någon. Eftersom mitt sanningssystem lyder att det enda sättet att vara älskad är att vara behövd av någon, så behöver jag alltid någon i min närhet som behöver mig för att uppleva kärlek. Men, om den personen faktiskt läks och inte längre behöver mig, så hotas min upplevelse av kärlek. Så jag har en investering i att ”hjälpa”, ”vårda” eller ”stötta” den personen, samtidigt som vi egentligen influerar dem att stanna i ett tillstånd av ohälsa eller behövande, så att dem fortfarande är i en position av att behöva oss, och vi förlorar inte kärlek. Till exempel, säg att jag vårdar eller hjälper personen fysiskt med att laga mat eller städa eller duscha, men jag håller samtidigt personen i ett perspektiv genom mina ord och mitt fokus, som att dem aldrig själva kommer vara kapabla att laga mat eller städa eller klara sig själv. Det fokuset och mina ord gentemot den personen, influerar dem att stängas ute från sin egen makt, kraft, hälsa eller potential att läka. Den undermedvetna anledningen till varför vi hjälper eller vårdar någon, är för att vi behöver att dem behöver oss, så att vi kan känna oss älskade. Ser ni?

Observera dig själv i din process av att hjälpa eller vårda eller stötta andra, eller dig själv, är det en likt en stöttepelare gentemot någons hälsa? Om inte, tillåt dig själv att istället hjälpa dig själv. Vad är vårt egentliga behov eller personlig vilja, som visar sig i impulsen att hjälpa någon, som vi inte varit ärlig med tidigare?

Utvecklingstrauma är en term som beskriver trauma eller hinder i kritiska faser av den emotionella utvecklingen i barndomen.

Många refererar till den här perioden som mest essentiell mellan ungefär 0-7 år, men det är också möjligt att säga att allt emotionellt trauma, eller barndomstrauma är en form av utvecklingstrauma, eftersom det är ett sätt att beskriva hur delar av ens emotionella utveckling ”rubbas” ur linje med hälsa, och därmed inte kan “växa upp”, eller “fastnar” emotionellt i ett tidigt stadie.

Till exempel:

En process av emotionell utveckling är att forma en trygg och hälsosam anknytning och relation till sin omgivning, som innebär till exempel att det är möjligt att behålla sin egen individualitet samtidigt som vi formar kontakt till andra människor.

Men säg att processen av att forma anknytning och relation till sin omgivning, präglades av gränsöverträdelse, och det var inte möjligt i sin miljö, att behålla sina gränser och individuella behov, viljor och egenskaper, och samtidigt behålla kontakt och kärlek till sin omgivning. Ens emotionella process att forma kontakt som behåller individualitet och gränser, är rubbat.

När en del av ens emotionella utveckling präglas av trauma, så betyder det att en del av ens emotionella sfär eller process rubbas kring en viss aspekt av ens behov eller emotionella uppsättning.

Lite som att en del av ens varelse ”fastnar” i det stadie som inte mött behov eller utvecklats emotionellt ”intakt”. Och som översätts i ens vidare upplevelse som ett icke-läkt trauma. Det här är varför vi ser och upplever vuxna personer, de kanske är 25 eller 67 eller 93, som fortfarande bär, känner och/eller externt uttrycker barndomstrauma. 

Till exempel:

En person vars tidiga verklighet präglades av en omgivning som påtvingade ett gränsöverskridande eller övergivande av sin individualitet, för att behålla kärlek och kontakt till dem, är nu kanske 25, 67 eller 93, men fortfarande ”fast” i den emotionella pusselbit som saknades eller det som vållade emotionellt trauma, det som egentligen behövde innebära att kontakt och kärlek tillåter att behålla sina gränser och individualitet i tidig barndom. Det kanske är ett trauma som sker i 1 eller 2-års-åldern, men uttrycker sig i personens nuvarande relationer eller vuxna kropp. Det kanske uttrycker sig som rädsla och distans av intimitet, eftersom intimitet och kontakt betyder att överge sig själv och sina gränser, för att behålla kontakt och kärlek.

Och om vi ser att utvecklingstrauma essentiellt är barndomstrauma som präglar ens emotionella upplevelse, så betyder det att vi alla bär utvecklingstrauma på olika plan eller i olika grader.

Så låt oss utforska ett perspektiv kring narcissism, eller specifikt den komponent av narcissism som upplevs som själv-centrering eller egoistiskt fokus, som helt förändrar och introducerar ett nytt perspektiv på vad narcissism egentligen är!

Många ser på narcissism som ett tillstånd av “självkärlek”, eftersom det ofta ser ut som ett extremt självfokus eller självcentrering. Men narcissism är ett tillstånd av brist på själv-kärlek, eller brist på upplevelsen av trygghet och säkerhet kring behovet av kärlek och kontakt i tidiga relationer. Det som verkar som ett extremt självfokus eller självcentrering, är ett konstant tillstånd av överlevnad. Det är ett konstant tillstånd av bevarande om den lilla förminskade idé av kärlek som finns kvar inom ens varelse. Ett tillstånd av brist på själv-kärlek, eller brist på trygghet och säkerhet kring kärlek, är ett resultat av bristande mötta emotionella behov eller en motsats till skapandet av trygg kontakt och kärlek i tidiga relationer.

Det betyder förövrigt att narcissism är ett tillstånd som existerar inom mer eller mindre alla människor på olika plan, om vi ser att narcissism eller ”narcissistiska tendenser” är ett tillstånd av trauma kring kontakt & kärlek från relationer, eller icke-mötta tidiga behov. För en person som ser på en persons narcissistiska tendenser utifrån, så ser narcissism ut som en oförklarlig komponent av ett “never-ending självfokus” eller metoder att bevara känslan av viktighet, betydelse och att känna sig sedd, hörd eller fokuserad på.

Men är det som ser ut som denna narcissistiska egocentrism och självfokus, också en del av utvecklingstrauma? Det vill säga, det som innebär att ”fastna” i en viss emotionell fas från barndomen, i vuxen ålder?

En del av ens process av emotionell utveckling som barn, är ett naturligt självcentrerat fokus. Det betyder inte vi som barn har ett bristande intresse av ens omgivnings välmående, eller en fundamental egocentrisk ondska, som vi ofta kanske kopplar till idéen av okompromissat självfokus.

Det betyder att ens naturliga ”uppgift” som barn, är att vara receptiv och fokuserad gentemot att möta sina emotionella och fysiska behov, för sin naturliga överlevnad och hälsa, behov som det inte kan möta själv, och som det är beroende av ens omgivning för att möta.

Eftersom majoriteten av våra behov sker genom ens externa omgivning, såsom mat, vatten, eller alla sociala och emotionellt baserad behov, så betyder det att det vi behöver från ens omgivning som barn, är en omgivning som också är fokuserade på ens emotionella och fysiska behov för ens överlevnad och emotionella hälsosamma utveckling.

Så, till exempel: Ett barn som är 1 eller 2, går ofta inte fram till sin mamma och säger: finns det någonting jag kan hjälpa dig med idag, disken eller att städa eller lyssna på dina behov? Det är någonting som känns instinktivt och intuitivt fel med hela den meningen för dem flesta av oss som läser den… Ett barns naturliga fokus, är inte sin omgivnings behov, eftersom det är utanför ramen av dess överlevnad och emotionella utveckling, det är helt enkelt att vara receptiv för sina egna behov.

Gaslighting - Att försöka ändra, förneka, bortförklara, ogiltligförklara eller vrida på en annan persons upplevelse, känsla, perspektiv eller sanning.

Den gemensamma mänskliga nämnaren från en barndom där ens omgivning inte kunnat möta ens behov såsom vi behövde, är maktlöshet.Maktlöshet är en känsla som visar att vi lärt oss en verklighet där vi inte har haft direkt åtkomst till det som vi behöver, såsom kärlek eller kontakt, samtidigt som vi varit beroende av samma personer som inte kunnat möta dem behoven.

Ur känslan och tillståndet maktlöshet, som ju är en universal konsekvens av en barndom som kopplas till icke-mötta behov, så föds ju en hel del intressanta strategier för att försöka skapa makt och kontroll, tillbaka till det som vi behöver, såsom kärlek och kontakt.

En del av dessa strategier är ju mer ”nasty” och svår-hanterade än andra… Låt oss prata om det som kallas för ”gaslighting”!

Låt oss prata om gaslighting från två olika perspektiv, först det som vi ser utifrån eller hur det greppbart spelar ut sig, och sedan: vad som egentligen pågår inombords inom en person som gaslightar och gaslightas, och vad som är den egentliga sårbara anledningen till varför vi använder det som en överlevnadsstrategi.

Gaslighting är helt enkelt en form av influens och manipulation i att försöka ändra, förneka, bortförklara, ogiltligförklara eller vrida på en annan persons upplevelse, känsla, perspektiv eller sanning. Lite som att göra en person i konflikt med sin egen upplevelse, uppfattning eller känsla. Till exempel: En person försöker få en annan person att tvivla på sina egna minnen genom att förneka att någonting hände, en person utelämnar information för att få en annan person att känna sig förvirrad kring att lita på sin egen upplevelse, en person försöker influera en annan person att de inte sett vad de egentligen såg eller hört vad de egentligen hört för att få en annan person att tvivla på sina egna sinnen, en person ger felaktig hågkomst av en gemensam händelse för att få någon annan att ställa sig emot sin egen uppfattning, en person försöker influera en annan person att göra sin egna känslor till fel och utan en riktig orsak, genom att förlöjliga deras känslor.

Vill du fortsätta utforska Gaslighting?

• Boka en session med en aktör här
• Prata med andra om gaslighting här
• Skapa en grupp om gaslighting här

Vill du lyssna och titta istället? Klicka här

Ett behov är en viss omständighet eller komponent, som representerar en levande arts tillstånd av hälsa. Till exempel: En blomma behöver vatten och syre, för att uppleva sig själv i ett tillstånd av hälsa & positiv funktion!

Vi alla är ganska vana vid att när vi känner & upptäcker en inre signal av ett fysiskt behov, såsom hunger eller törst… Så hittar vi sedan en väg eller en handling att möta det behovet. Till exempel: Vi kanske planerar för att äta lunch, eller går och hämtar ett glas vatten, för att möta behovet hunger eller törst!

Ett emotionellt behov är en komponent, som representerar hälsa & positiv känsla på ett emotionellt plan (lycka, välmående, lättnad). Till exempel: Emotionell kontakt till andra människor, hjälp, stöd, fysisk beröring, frihet att uttrycka sig själv, eller olika former av kontakt, närhet & kärlek. Vi vet att vi har ett emotionellt behov, när det känns som en signal på insidan, likt hunger eller törst, eller en känsla av "brist" på någonting!

Så, för att uppleva emotionell hälsa och lättnad, tänk om vi behöver implementera samma process för våra emotionella behov, som vi gör med våra fysiska behov? Det vill säga:

1. Se och känna det inombords, och sedan: 2. Hitta en väg att möta det!

Till exempel: Jag observerar och känner att mitt behov är fysisk kontakt & beröring, så jag hittar en väg eller en handling som leder till att möta det behovet. Såsom: Jag deltar i ett event som bygger på att skapa fysisk kontakt! Jag kommunicerar mitt behov av fysisk kontakt till min partner! Eller, jag sträcker ut min hand till personer som har samma emotionella behov som mig, för att ömsesidigt möta varandra i det. 

För att uppleva lycka, hälsa eller välmående på ett emotionellt plan, så är det en bra idé att börja lära sig att lyssna på dem, och sedan agera i linje med att möta dem, vi kan till och med brainstorma en rad olika kreativa idéer och alternativ i att möta våra emotionella behov, som vi kanske först inte sett eller vetat.

SAKURA är en plattform som är skapad för att hjälpa med det, för människor att möta andra, som vill utforska samma emotionella behov eller läkningsprocess.

Till exempel: Det finns en hel grupp, och kategori för behovet fysisk beröring, som inkluderar olika människor som vill utforska precis det behovet på ett sätt som känns tryggt och säkert, men även lite läskigt och nytt.

 

Breath-work (på svenska andningsarbete) är en form av utövande som bygger på andningsövningar. Det är olika sätt att använda medveten och systematisk rytm, takt och tekniker genom sitt andetag för att uppnå olika positiva hälsofördelar eller fysisk/emotionell läkning.

Här är par noterade fördelar:

• Läka trauma och undertryckt emotionell smärta
• Sänka stressnivåer
• Släppa negativa tankar
• Uppmuntra kreativitet
• Utveckla positivt själv-disciplin
• Öppna glädje
• Öka själv-medvetenhet
• Förbättrad sömn
• Stärka immunförsvaret

Breath-work bygger på en av människans mest fundamentala funktioner, andning. Andning är kroppens sätt att transportera syre till kroppens celler, samt utbyta koldioxid vid utandning. Breath-work bygger på olika konstellationer av kroppens funktion för inandningar & utandningar.

 

Här är ett par olika tekniker att använda utandning och inandning för läkning & positiva hälsofördelar:

Diafragma Andning (Diapragmic Breathing)

Andningsövningar som sker från diafragman, till skillnad från "ytlig andning" från bröstet. Diafragma andning kallas även "belly breathing" eller "djup andning".

 

”Box Breathing”

 

Växelvis Näsborrsandning (Alternate Nostril Breathing)

Näsborrsandning är en andningsövning som bygger på att andas genom en näsborre i taget, genom att blockera in-och-utandning från den andra näsborren, till exempel med ett finger. Och sedan byta sida, i olika takter, konstallationer och tidslängd. Till exempel: In genom en näsborre och ut genom den andra, in och ut genom en näsborre och in och ut genom den andra, in och ut genom en näsborre flera gånger innan byte till den andra näsborren, eller olika sätt att hålla andan mellan bytet av näsborre. Studier visar att det påverkar hjärta, lungor och hjärnan positivt.

Den här övningen kallas också ibland "Nadi Shodhan pranayama".

_________________________________________________________

Studier om Breathwork:

• Kliniska studier om näsborrsandning

_________________________________________________________

Låt oss idag prata om ett tillstånd som vi kan kalla för “The Shut Down”, eller den totala avstängningen för att nå eller behålla kärlek till sin omgivning.

Vi kan gå tillbaka till att beskriva den fundamentala hälsan av oss som individer, som två ”pelare”, en som är det som vi kallar för individualitet, det som är personliga gränser, viljor, behov, känslor, allt det som är mitt subjektiva och individuella jag, och det som skiljer sig från en annans persons individualitet.

Såsom: Jag gillar att spela fotboll. Jag är en person med ett saktare generellt tempo. Jag känner idag känslan ledsamhet. Jag vill studera plantor. Jag behöver fysisk närhet. Allt det som beskriver individualitet och personlig sanning.

Och den andra, som är det vi kallar för kontakt och relationer mellan våra individuella jag eller det som är sant om ens varelse.

Såsom: Jag känner en stabil och konsekvent kontakt till min omgivning, mina emotionella och fysiska behov ses och möts och bär utrymme i och med mina relationer, jag känner mer utav en trygghet och säkerhet i att mina emotionella och fysiska behov av kontakt, samhörighet, community eller kärlek flödar och möts kontinuerligt tillsammans med min omgivning.

I en hälsosam tidig relation till sin uppväxt omgivning, så betyder det att det finns utrymme att uttrycka sin individualitet, såsom gränser, viljor, behov, känslor, tankar etc, samtidigt som det finns en stabil och konsekvent kontakt till sin omgivning. Till exempel: Du gillar bilar, och jag behåller kontakten till dig i din personliga sanning av att gilla bilar!

Det som händer när ens tidiga relationer präglas av trauma, om vi skulle koka ner det till en enkel princip, är att vi lär oss att dessa två inte sam-existerar. Antingen, så behöver vi överge kontakt & relationer för att behålla individualitet, eller så behöver vi överge individualitet dvs, gränser, känslor, behov, tankar, allt som pågår på insidan, för att nå eller behålla kontakt.

Det sker till exempel såhär:

*Mitt uttryck av känslor såsom rädsla, ledsamhet eller sårbarhet, möttes av skam, och jag behövde överge mitt uttryck av känslor, för behålla idéen av kontakt & social acceptans.

*Eller: För att behålla kontakt & idéen av samhörighet till min narcissistiska omgivning, så behövde jag överge min individualitet, för att matcha deras idé av vem jag är som en förlängning av dem. Men, jag valde att istället överge kontakt & samhörighet, och behålla mer av min individualitet eller autenticitet, istället med en brist av kontakt & känsla av samhörighet till min omedelbara omgivning.

Så, det vi ska prata om idag, är det mönster som vi skapar i relationer när vi lärt oss att att behålla, visa och uttrycka sin individualitet i relationer, är en totalt omöjligt risk, eftersom det innebär att kompromissa eller förlora kontakt & kärlek.

Vi har lärt oss att vi inte har råd, eller det finns inget utrymme för att behålla, visa eller uttrycka sin individualitet, (alltså viljor, behov, känslor, tankar, för att kunna nå eller behålla kärlek). Vi lär oss att för att nå kärlek, så behöver vi direkt stänga av allt som är sant på insidan, som att stänga av en lampknapp.

Vi kan måla upp bilden av någon som bara stumpt och avdomnat ler till någon, trots att deras inre säger och känner någonting helt annat, för att behålla social kontakt & kärlek eller acceptans.

Det här är såklart naturligt smärtsamt, att stänga av eller blockera det som är sant på insidan, eftersom när vi måste stänga av eller blockera ens interna uttryck, så sker ett internt motstånd som naturligt är smärtsamt.

Lite som att bromsa emot ett vattenflöde, som dessutom lärt sig att det är fel, otryggt eller inte älskvärt att uttrycka sig. Smärtsamt! Vi upplever också en brist på genuin kontakt, eftersom vi lärt oss att vi måste formulera ett falskt temporärt jag för att nå kärlek och kontakt.

För att måla upp en greppbar bild av vad vi menar, låt oss titta på dessa exempel: Jag tror att ni kommer känna igen er!

*En person stänger av sina egna känslor & behov, för att sälja sig själv genom sex. Vi bär ett undermedvetet sanningssystem, som lärt sig att för att nå kärlek eller kontakt, så behöver vi stänga av det som händer och är på insidan.

*En person stänger av sina egna behov, preferenser och känslor, i sin upplevelse av sexuell intimitet med en partner, för att nå kontakt och kärlek. Vi överger vårt interna guidesystem, eller kör över våra egna känslor, likt ett avstängt system, så att vi kan göra det som ens tankesystem säger når kärlek, kontakt & acceptans.

*En person stänger av sina egna känslor & guidesystem, för att lyda ordern av sin chef, eftersom de lärt sig att sin kontakt till en auktoritet eller maskulin figur, innebär kärlek, och det finns inget utrymme att ses och älskas av den auktoriteten i sin individualitet & personliga sanning, och det finns därmed ingen emotionell säkerhet i att uttrycka och visa sin individualitet & personliga sanning.

*En person stänger av sina egna viljor och behov att hjälpas och stöttas, för att de lärt sig att idéen att hjälpa eller möta andras behov säkerställer kärlek, och idéen att uttrycka och ge utrymme till sina egna behov att hjälpas eller stöttas, är en för stor emotionell risk.

Så vi kan bokstavligen se, hur det är nästan som att stänga av en lampknapp inombords, för att nå kärlek och kontakt från sin omgivning.

Ett behov är en viss komponent eller omständighet som en levande varelse behöver för att uppleva sig själv i ett positivt tillstånd/överlevnad. Till exempel: En blomma behöver vatten och syre för att överleva/uppleva sig själv i ett tillstånd av hälsa. Eller: En människa behöver mat, vatten och syre för att överleva eller uppleva hälsa.

Hur kan jag fortsätta utforska emotionella behov?

• Boka en session med en aktör här:
• Prata om emotionella behov med andra här:
• Läs om emotionella behov här: