En intressant fråga. Det jag vet är att det är signalsubstanser som sker av våra tankar som ständigt sker av stimulans från vår yttre värld. detta läser jag på google: Det finns inga inbyggda, medfödda känslor som kan härledas till neurologiska kretsar på specifika platser i hjärnan och som triggas av yttre stimuli. Allt vi känner – ilska, rädsla, glädje, etc. – är subjektiva konstruerade känslor.
Jag tror de är något mer än så. precis som att vi i grund och botten energi, så kanske känslor också är det!? ja nu surrar det i skallen med dessa tankar.. jag ska nämna något jag har haft problem med länge, och det är känslor som skapas när jag känner av cigarettrök. Jag kan känna en oerhörd ilska som byggs upp från irritation. En känsla av att bli inträngd i ett hörn när denna "äckliga" lukt kommer smygandes in i näsan. jag kan inte bli av med den.. den kommer alltid vart än jag är på något sätt. Det med att känna mig inträngd i ett hörn har med att göra att jag blir påtvingad att andas in denna giftiga lukt i mina lungor. En störande lukt som verkligen stör min sinnesro. just nu i sittandes stund finns den omkring mig. Fast det är ingen som röker i närheten inne i lägenheten, men förmodligen kommer den in via ventiler från grannar.
Detta är ett rött ämne i mitt liv just nu. jag flyttade från en lägenhet nyligen till ett hus där jag fick höra från förvaltaren att det inte alls skulle finnas någon rökare. jag flyttade pga. denna anledning att jag hela tiden blev störd av denna lukt. och till min jättestora besvikelse så finns den där med. jag var superglad i början men upptäcker snabbt att det faktiskt finns en man som röker och den vämjeliga lukten smyger sig in i vart de nu smyger sig in i. Jag blir väldigt sur arg och sedan trött och jag vill ge upp!
Är en person som brukar se på livet med högre sinne och bredare vinkel, att det finns en högre mening med allt som sker. Ibland hamnar man ändå i det mänskliga. man blir arg och vill kasta loss...låta hela världen höra hur björn arg jag är, och hur orättvist det känns att bli påtvingad denna hemska giftiga rök, bara för att en annan person som valt att röka och vill tillfredsställa sina behov och fullständigt skiter i andras väl och ve. Ja vad säger man? Jag vill verkligen ge guldstjärnor till de som har insikt och förstår att andra upplever det jobbigt och faktiskt respekterar, allt gott till dem!!! så något positivt vill jag uttrycka mitt i mina känslor.. så jag ställer mig igen och åter igen frågan vad vill Universum, mitt högre jag, spirit med att jag sätts i denna situation? vad är det som hindrar mig från att förstå varför jag attraherar detta in i mitt liv??
hörde från ett medium rakt över vårt jordklot i ett messengersamtal att när jag var ett foster i mammas mage på 70 talet så rökte hon med mig där inne.. och jag gillade det inte alls.. kan de vara sådana minnen som dyker upp? jag visste inte att mamma rökte med mig i magen, men det blev bekräftat. De visste så lite då om vilka hemska effekter det skulle bli... men nu hur ska jag lyckas komma ut ur detta, eftersom jag går starkt i affekt mär jag upplever det. Jag vill ju inte det, men jag triggas. så det var det för idag.. 😀
Min förståelse av känslor är att dem är energi/medvetande precis som allting annat är. Det finns ingenting som inte är energi i våran verklighet. Det där med signalsubstanser förklarar heller ingenting i min mening. Bara för att vi kan mäta saker som seratonin, dopamin, etc, betyder inte det att vi har förstått vad känslor och tankar är för någonting. Dem är inte heller begränsande till en lokaliserad kropp. Våra tankar når överallt, dem är inte i vårat huvud. Vårt sinne är obegränsat och är inte lokaliserat någonstans.
Om vi vill ta ansvar för våran upplevelse så behöver vi inse att det vi upplever inte har någonting att göra med vad som händer. Vi känner som vi gör på grund av vårt medvetandetillstånd och ingenting annat. Även om vi plockade upp det från mamma/pappa, eller från annan omgivning, så är det fortfarande vi som skapar det NU. När vi håller fast vid idéer som inte känns bra inom oss så fortsätter vi skapa det vi inte vill. Vi kan peka på han, hon & det om vi vill, men då är vi fast.
Tanken på hur vi manifesterat saker och ting kan ibland vara hjälpsamt, men ofta så kan det göra så att vi stannar kvar i det förflutna med våran uppmärksamhet. Frågan "varför?" är sällan framåtdrivande. Igen, ibland kan det vara värt att kolla, men ofta är det inte det.
Hur skulle du vilja att det var?
Lek med tanken att ditt medvetandetillstånd är ostört och inte kan påverkas av vad som verkar hända i din upplevelse, hur skulle det vara då?
Med kärlek,
Apollo