Jag börjar verkligen känna och se det här på djupet.
Varenda koncept som skapar tyngd i våra hjärtan är en falsk känsla av Verkligheten/Kärleken. När jag säger falsk så menar jag att vi upplever inte Verkligheten som den är. Vi har blivit sålda idén att människor behöver känna allt möjligt från skam till skuld. I min ständigt expanderande syn så är inte det sant.
Alla dessa koncept är ett förnekande av Gud/Kärlek.
Jag ska ge några exempel:
Skuld = Förnekelse av allas Innocent Nature. Det Vi är i Sanning kan inte skada, eller skadas. Det är orört och vackert.
Skam = Förnekelse av alla Guds Barns inneboende Värde och Perfektion. Det finns ingen högre eller lägre i Gud. Gud är En.
Rädsla = Förnekelse av Evigt Liv & Kärlekens Natur. Kärlek ser bara sig Själv. Kärlek vet bara Kärlek. Kärlek har ingen motsats. Kärlek är den enda Världen. Kärlek är Guds Hjärta.
Så länge vi tror att vi behöver dessa koncept, så länge vi tror att det är en naturlig och normal del av människans upplevelse så kommer vi att behålla dem kollektivt. Men inget barn av Gud är värd fördömelse. Inget barn av Gud är något annat än oskyldig. Saker och ting är inte som dem verkar. Det är bara Kärlek som verkar oavsett hur det verkar. Vi behöver se djupare än skepnader. Sanningen är Kärlek. Och denna Kärleken är större ön känslan vi vanligtvis förknippar med kärlek. Kärleken känns bra i hjärtat, så klart, men Kärleken är så mycket större än vad vi förnimmer och känner. Kärleken är Guds Natur, Guds Substans, Guds ÄR-het. Kärleken ÄR. Kärleken är vårt VÄSEN/VARANDE.
God bless!
.
